Genuspoliser i skolan? –Nej tack!

Jump to Comments

Dagens Världen Idag fördjupar sig en smula den ständigt aktuella genusdebatten och intervjuar den modiga och självständiga psykologen Alf B Svensson, som i ett par självhjälpsböcker visat många rådvilla föräldrar och par en väga framåt deras arbete med att lägga det ständiga livspussel vi alla lever i. De av oss som har barn förskole- och skolåldern är idag ganska luttrade vad gäller ideologiskt drivna experiment med könsroller, vare sig det gäller personal som köper in dyr kamerautrustning för att ”dokumentera” hur de ”behandlar” tjejer och killar, liksom olika styrda lekar för att få flickor att leka pojklekar och vise versa. Det värsta är att man kan söka stöd i den aktuella läroplanen (LFPÖ 1998), i vilken man kan läsa att:

 

Alla som verkar i förskolan skall hävda de grundläggande värden som anges i denna läroplan och klart ta avstånd från det som strider mot dessa värden. Vuxnas sätt att bemöta flickor och pojkar liksom de krav och förväntningar som ställs på dem bidrar till att forma flickors och pojkars uppfattning om vad som är kvinnligt och manligt. Förskolan skall motverka traditionella könsmönster och könsroller.

 

 

Och i Skolverkets allmänna råd (”Kvalité i förskolan, 2005”), kan vi läsa att:

 

Betydelsen av kön skapas i relation till omgivningen och förändras beroende på sammanhang och vad människan själv gör till manligt och kvinnligt.

 

 

Det minsta man kan önska innan Skolverket formulerar sina Allmänna råd och för in värderingar i LFPÖ är att det man bygger sina rekommendationer på ska ha stöd i forskning. Frågan om man vad som ”skapar” manligt och respektive kvinnligt är på intet sätt avgjord ur forskningssynpunkt och det är därmed på mycket lösa grunder som Skolverket ger ut sina allmänna råd. Det vetenskapligt sett oklara läget gör att diskussionen om genus och barn blir en värderingsfråga och det finns som bekant olika åsikter om det önskvärda i att planera fram en ”alternativ” manlighet respektive kvinnlighet. Detta är inte en fråga som staten kan avgöra åt medborgarna och därmed bör förskola och skola vara en fredad zon för politik av detta slag.

 

Om staten dessutom försvårar för religiösa friskolor hamnar mången klassikt kristna i bryderi i fråga om skolval. Denna diskussion är idag extra aktuell mot bakgrund av den debatt som Plymothbrödernas friskoleverksamhet har rönt. Om staten fortsätter att falla undan för de organiserade ateisternas attacker blir resultatet på sikt en skolbojkott, likt den hemskolningsrörelse som vunnit terräng bland bekännande kristna i USA.

 

Barnen är framtiden och skall inte vara föremål för vuxensamhällets skiftande åsikter om hur vi bör leva, speciellt inte en offentligt finansierad skola som närmast är att likna vid ett monopol. Staten bör inte i detta läge agera normgivare i så kontroversiella frågor som vi här har att göra med. Kort sagt – inga genuspoliser i förskola och skola tack!

5 kommentarer

Filed under Allmänna råd, Feminism, Friskolor, Genus, Jämställdhet, Könsneutralt, Könspoliser, Läroplan, Skolpolitik, Statlig ideologi, Statsfeminism