DN drar idag igång en storsatsning som de kallar Boklördag, för de vet, som Maria Schottenius säger, att vi DN-läsare är ”ovanligt intresserade av litteratur” och det stämmer i alla fall på mig. Och som bokmal satte jag mig med en strak espresso och tänkte låta DN ta mig in i den nyutgivna litteraturens värld, kanske som en svensk The New York Review of Books. Men inte. Gnäll i den svenska ankdammen som går under namnet svensk skönlitteratur, samt boklistan på vad som är ”bäst just nu”, var vad som vankas. Hur trist som helst.
På sjätte plats finner vi Franz Fanons Jordens fördömda från – 1961. Inget ont i att plocka upp gamla godingar, men den som är bekant med nutida kulturteori kan ibland fråga sig i hur många tonlägen det är möjligt att dissekera och debattera just Fanons perspektiv. Faktum är att Jordens fördömda givit upphov till en hel akademisk industri – post-koloniala studier. Det byggs idag hela karriärer på Fanons axlar, inom idéhistoria och de andra kulturvetenskaperna, och inget ont i det. Och på sjunde plats finner vi Olof Lagercrantz, kanske inte så oväntat, men vem, förutom DN:s kritikerkår, förmår idag gå loss på en samling artiklar och dagboksanteckningar av Lagercrantz? Men var finns mångfalden? Var finns ambitionen att INTRODUCERA nya perspektiv med hjälp av den nutida bokutgivningen, och inte bara spegla det vänsterliberala konsensus som råder på DN:s kulturredaktion?
Låt mig ge DN:s eminenta kulturredaktion ett tips inför nästa Boklördag. Intecollegiate Studies Institute (ISI) i USA har den kanske mest ambitiösa utgivningen av nutida konservativ litteratur på fackbokssidan, varav de flesta titlarna också är av intresse för en europeisk publik. Skriftserien Crosscurrents har ambitionen att översätta och ge ut Europeisk, framförallt fransk politisk-filosofisk litteratur, som inte faller i den traditionella fåran av fransk politiskt radikal och/eller postmodern litteratur utan som rör inom en bred fora av kristdemokratisk- och konservativ politisk teori.
Kanske är den franske filosofen Chantal Delsol den mest angenäma bekantskapen, med sin breda lärdom och sina oväntade perspektiv på vår samtid. Hennes bok som på Engelska fått titeln Icarus Fallen: The Search for Meaning in a Uncertain World (2003) är en poetisk meditation kring den moderna jämlikhetsdiskursen vars ”standardval” (”default”) är att se alla människors individuella val som ”lika goda”, bara olika.
Denna bok är av stort intresse även för en svensk publik, och en recension av den skulle sannerligen pryda sin plats i Boklördag, och skulle dessutom visa för en svensk publik att den politisk-filosofiska diskussionen till höger om mitten på många sätt är lika vital och mångfacetterad som den mycket mer välbekanta till vänster.
2 kommentarer
december 8, 2007 kl. 3:33 pm
“en recension av den skulle sannerligen pryda sin plats i Boklördag,” — hehe, jo, drömma går ju. Det skulle väl av svenska “större” tidningar isf vara Tidningen Kulturen som skulle kunna tänkas recensera något sådant.
Fast finns det övh någon på DN:s redaktion som kan tänkas vara kapabel att recensera något sådant?
Tack för tipset om ISI! De verkar ha en riktigt intressant utgivning.
december 8, 2007 kl. 4:26 pm
Ja, det blir nog bara till att hoppas, tråkigt nog. Det trista är att även den vanliga kulturvänstern kan behöva utmana sig själv ibland. Det gör de aldrig eftersom de alltid recenserar samhällsinriktad litteratur som ligger till vänster. Det blir så oerhört förutsägbart.
Jag prenumererade på Kulturen ett tag, och gillade den. Men sedan kom ett temanummer om Pridefestivalen och då orkade jag inte längre. Men det kanske är dags igen. ISI är ett intressant förlag, och deras serie av moderna europeiska tänkare är verkligen givande att läsa. Chantal Delsol är i alla fall uppmärksammad i den franska kulturdebatten, men inte här. Ibland känns det som att detta land bara kan hantera en debatt och ett perspektiv i taget, och det sker alltid på bekostnad av andra sätt att se på saker och ting.
Skriv ett svar