Kravaller tycks vara något av ett helgnöje för danska radikala ungdomar som anser sig vara förfördelade av ”systemet”. De slåss och bråkar för att få ett eget “hus” - gratis av kommunen så klart!
Det är ett märkligt och förvånande krav från just denna grupp. Det handlar ju nästan uteslutande om ungdomar med extrema vänsteråsikter som vanligtvis inte ger ett jota för den borgerliga demokratin och den demokratiska kapitalismen. Jag brukar inte förvänta mig att mina opponenter ska ge mig resurser att bedriva mitt arbete mot dem, men det gör dessa ungdomar. Kanske skulle man kunna kalla dem ”kravvänstern”, eftersom de ställer krav på ett hus från som vi skattebetalare ska betala för, utan att göra reda för de skyldigheter som följer med en sådan gåva. Tvärtom. De ska ha full rätt att göra som de vill i “sitt” hus! Bara rättigheter, och inga skyldigheter. Det känner vi igen!
Jag har ett tips till dessa ungdomar. Under de senaste kravallerna var de tydligen en pöbel på mellan tre- och fyra tusen ungdomar, som löpte amok och slog sönder bilar och skyltfönster för en ansenlig summa (de är ofta äckligt många, faktiskt!) under ett dygn. Här är mitt tips - kan de inte istället fråga sina öräldrar om ett bidrag på säg 500 kronor för att köpa ett hus, istället för att kravalla för att få ett gratis?
Om de lägger ihop sina pengar blir det ju nästan en och halv miljon! Dessa pengar kan de lägga i handpenning för ett hus, helt utan kommunens inblandning. Med all säkerhet kan de låna upp resten av köpeskillingen hos någon kommersiell bank. Om de gör så istället, så får de också lära sig att sköta amorteringar och leva upp till ömsesidiga förpliktelser.
Det skulle i sanning bli ett ”självförvaltat” hus som den fruktade ”staten” inte skulle kunna ta ifrån dem. De skulle helt enkelt inte kunna bli utkörda om de sköter sina plikter mot gäldenärerna.
Så långt kan man så klart inte tänka inom den radikala vänstern. Enligt dem finns det ju alltid någon annan som kan betala för deras nöjen och “rättigheter”. Att organisera kravaller, det kan de, men att ta ansvar och leva upp till ömsesidiga förpliktelser – det klarar de inte!
2 kommentarer
oktober 10, 2007 kl. 6:37 pm
Ambivalensen bland dagens unga är tämligen påtaglig, och den äcklar mig. Något som emellertid är att betrakta som positivt, är att den fullkomligt kollektiva gemenskapen de upplever sig vara en del av i sitt puerila manifesterande, kanske ger dem ett gott minne att berätta för barnen omsider.
oktober 10, 2007 kl. 7:23 pm
Ja, det skulle vara det då. Annars retar de gallfeber på mig i all sin självgoda “radikalitet”.
Skriv ett svar