Schweiz är ett land som man som federalist har haft anledning att beundra. Mixen mellan kvarlevorna av direkt demokrati i kantonerna Glarus och Innerrhoden i Appenzell, och resten av kantonernas hårt reglerade självständighet har gjort landet till ett föredöme för många länder stadd i snabb utveckling, som till exempel Bosnien & Hercegovina. Den ganska radikala federalismen märks i landets konstitution, där varje kanton är namngiven i konstitutionens första artikel. De schweiziska kantonerna är garanterad en väl tilltagen självständighet. I princip kräver konstitutionen endast att kantonerna skall vara republiker och att de skall respektera jämlikhet och mänskliga rättigheter. Trots detta så skiljer sig inte kantonernas egna konstitutioner, lagar och styrelseskick i från varandra, de största skillnaderna ses i kommunernas självständighet och i vilken utsträckning som man använder sig av folkomröstning i beslutsprocessen. Att den anti-jakobinska demokratitraditionen lever har levt vidare i Schweiz märks bland annat i att de små kantonerna röstat ner fyra konstitutionsförändringar på federal nivå sedan 1970, trots att en majoritet av befolkningen varit för förslagen. Har inte förslagen haft majoritet i en majoritet av kantonerna har man inte genomfört dem.
Men nu är detta beundransvärda land på drift mot populism och högerextremism. På valaffischer har man målat en bild av tre vita får som sparkar ut ett svart får från den schweiziska flaggan. Partiet bakom detta lågvattenmärke heter schweiziska folkpartiet, SVP, och är värre än de svenska Sverigedemokraterna. Bland annat föreslår man på fullt allvar att om invandrade barn begår brott så ska också deras familj kunna utvisas. En slags kollektiv bestraffning alltså, helt ovärdigt en rättsstat mitt i Europa. Dessutom definierar man ”invandrare” som de som redan fått schweiziskt medborgarskap. Det tar tolv år att bli medborgare, men det ska alltså inte vara något hinder för utvisning. SVP vill också kunna visa ut sådana som fuskar med sociala förmåner. Som invandrare till Schweiz skulle man alltså aldrig kunna vara riktigt säker på sina rättigheter, utan de skulle kunna bli föremål för retroaktiva åtgärder beroende på vad de tar sig för och huruvida det tilltalar staten. Man föreslår kort och gott en slags rättslöshet för en kategori medborgare. Helt vedervärdigt. Partiet erhöll i valet 2007 inte mindre än 28,8 procent av rösterna, och blev därmed det federala parlamentets största parti. Dock, Schweiziska medier kunde efter valet blåsa faran över - SVP växte inte så mycket att partiet får någon större tyngd bakom eventuella anspråk på fler ministerposter och det ska vi som synes vara glada för.
På de bilder som visats i svenska tidningar har partiledaren ståtat med en get i spetsen för de marscher som partiet företagit sig i valrörelsen, och i sin fäbless för “det gamla Schweiz” har man plockat fram folkdräkter och annan etnokitsch. Men de dygder som man förknippar med den Schweiziska nationen – decentraliseringen, federalismen, arbetsmoralen, småskaligheten, och anti-kollektivismen har hos SVP vänds på huvudet. Man förespråkar en aktiv, utslätande nationalism som är just en –ism, en ideologi, och inte något som växer ur den specifikt Schweiziska erfarenheten historiskt sett. Det är den centraleuropeiska kollektivismen vi ser marschera fram på gatorna i Bern, som ibland kommit från vänster och ibland från höger men med samma Jakobinska massdemokratiska ideal till grund.
Det är den minsta gemensamma nämnarens nationalism vi ser åter igen ser mitt i Europa. En “nationalism” där man inte söker sig mot sitt lands främsta erfarenheter. Schweiz har den stolta historien som tillflyktsort för de många som 1933 fick fly från det bruna barbariet på den tyska sidan gränsen, för till exempel Wilhelm Rökpe, mannen som med sina tankar om ekonomi och politik var med och grundlade det moderna Västtyskland. SVP söker sig istället mot det lägsta som man som Schweizare har gemensamt – getter som ska symbolisera det rurala alperna, och etnokitsch för att signalera historia. SVP är så långt ifrån de goda borgerliga dygder av redlighet, nit, lokal gemenskap och individualism som skapade det Schweiziska undret, som man kan komma. SVP ligger närmare vanligt tråkigt tyskeri!
Skriv ett svar