Den har pågott ett tag nu, med alla sina käftsmällar mot människor av tro. Jag syftar naturligtvis på Elisabeth Ohlson Wallins opinionsbildande utställning In Hate we Trust, som snart ska ut på turné, och kommer att finns i en utställningslokal nära dig snart. Vad det är fråga om vet nog de flesta - en serie hårt arrangerade bilder där kristen symbolik och/eller kristna interiörer används som fond mot vilken fotografen formulerar det budskap som hon vill uppmärksamma. Det handlar alltid om kristna. Hon är på tok för feg och medgörlig för att våga ge sig på Islam eller judendomen, trots att det även inom dessa världsreligioner finns ungefär samma uppfattningar om enkönade äktenskap där som inom kristendomen. Men Ohlson Wallins populistiska ådra leder henne osvikligen till det för tillfället mest opportuna ämne som skvalpar runt i samtiden, och under de senaste två åren har det varit Åke Green och frågan om äktenskapets status i svensk lag.
På kultursidor och ledarsidor har hyllningskören stämt upp för länge sedan. I Aftonbladet får vi läsa att
”Elisabeth Ohlson Wallin…beskriver mekanismerna bakom våldet…Hur hatbrotten hämtar näring ur politikens och religionens unkna föreställningar om hur människor ska vara. Bilden ”Våldtäkt” är utställningens starkaste. Två män med nazistbindlar våldtar en kvinna medan en rad katolska präster ser på.”
Jag upprepar – ” Två män med nazistbindlar våldtar en kvinna medan en rad katolska präster ser på. Medan två katolska präster ser på.” Det är dax att att syna bluffen, för vad är det denne “konstnär” gör egentligen? Ohlson Wallin sätter alltså retoriskt likhetstecken mellan katolska kyrkan och vad den står för, och nazistiska huliganer som misshandlar en människa – katolicism blir lika med nazism! Det är den känslomässiga poäng som konstnären vill förmedla med denna bild. Jag måste ta tillfället i akt och berätta en sak för Ohlson Wallin och alla hennes devota beundrare – Nazismen är en 1900-talsideologi med folkmord som affärsidé. I centrum står ett mytiskt ”folk”, som definieras i en raslig dimension. Det är en av de mest krigiska och mordiska ideologier som denna värld någonsin skådat och står i bjärt kontrast till den katolska kyrkan och dess tro. Enligt katolsk tro är Gud alltings yttersta källa och mål. Genom uppenbarelsen får vi kunskap om Guds innersta väsen, som är Kärlek och Treenighet. Gud är kärlek. Jag upprepar – Gud är kärlek! Jag är inte katolik, men det behöver man heller inte vara för att se vilken grotesk jämförelse som Ohlson Wallin anställer i sin ”konst”. Menar Ohlson Wallin att katolska kyrkan är nazistisk?
Nazismen och katolska kyrkan stod under naziåren i en mycket konfliktfylld relation till Tredje riket, och var på många sätt en återhållande kraft i Tyskland och direkt anti-nazistisk där det var möjligt. Om nu inte katolska kyrkan är nazistisk, vad är då Ohlson Wallin ute efter? Uppmärksamhet så klart! Det är näst in till omöjligt för en människa med de åsikter som jag hyser att få in en seriös debattartikel i till exempel detta ämne i dagspressen, och än mer omöjligt att få statsstöd för en ”konstutställning” om äktenskapets välsignelsebringande kraft. Det är idag till och med svårt att driva opinion i till exempel äktenskapsfrågan eftersom sidor hackas och läggs ner, affischer rivs ner, och allt medan Sveriges intellektuella på kultursidor och i andra fora tiger och ser på. Som pingstprofilen Sten-Gunnar Hedin sade i samband med Svenska Evangeliska Alliansens affischkampanj i Stockholms tunnelbana här om sistens – hade det varit vilken annan grupp som helst som fått sitt demokratiska utrymme beskuret på detta sätt hade de stått upp som en man och vrålat! Det gör man dock nu, och då handlar det om att hylla en tendensiös och osmaklig utställning av en ”konstnär” som tydligen tar sig frihet att säga vad som helst. Och det är väl ok. Det stora problemet är att hon kommer undan med det. Om och om och om och om igen år ut och år in! Det skulle inte gå om det fanns någon heder kvar hos de svenska intellektuella. Vi andra får väl fundera på om det är möjligt att anmäla Ohlson Wallin för förtal. Det är nog svårt, men möjligheten är väl värd att undersöka!
1 kommentar
januari 8, 2008 kl. 5:35 pm
[...] Mona Sahlin gjorde sig 2002 skyldig till ett antal grova misstag som hade knäckt vilken borgerlig ministerkarriär som helst. I Göteborgs-Posten i november 2002 förordade hon en lag som skulle tvinga samfund att ”viga” homosexuella par. Den påföljande proteststormen tvingade Sahlin till en pudel och hon backade och sade i P1:s ”Människor och tro” att ”Det var fel av mig att tala om att ta bort vigselrätten för pastorer som vägrar viga homosexuella i kyrkan”. Och inte bara det. Sahlin tycktes liksom inte ha förstått att kyrka och stat sedan millennieskiftet hade varit åtskilda. Nog för att socialdemokrater har en tendens att betrakta hela samhället som en stor statlig myndighet som man kan styra och ställa med efter eget gottfinnande, men Sahlins utspel visade hennes djupa okunnighet i dessa frågor. Samma år lyckades Sahlin på Pridfestivalen bunta ihop kristna och nazister och på fullt allvar hävda att det är just dessa som begår våldsbrott mot homosexuella. Även för detta fick hon be om ursäkt (Nya Dagen, 23 augusti 2002), men hennes bisarra logik föll inte på hälleberget. Den regimtrogna konstnären Elisabeth Wallin Ohlson gjorde just koppling mellan nazister och kristna till ett huvudnummer i sin utställning ”In Hate we Trust”. [...]
Skriv ett svar