Elisabeth Ohlson Wallins insinuationer mot meningsmotståndare förenklar och försvårar debatten – i Ohlson Wallins värld kan man säga vad som helst om vem som helst!

Jump to Comments

I veckans nummer av tidningen Kristdemokraten ställer KDU:arna Charlie Weimer och Paula von Essen en del frågor till ”konstnären” Elisabeth Ohlson Wallin angående hennes omtalade utställning ”In Hate We Trust” där hon återigen svartmålar och provocerar kristna genom sitt val av tema. Weimer och Essen gör rätt som reagerar. I utställningen är det speciellt Kristdemokraterna och Göran Hägglund som lyfts fram som ondskan på jorden. Hägglund är den enda allmänt kända personen som avbildas, och det bredvid blod, våldtäkter och avhuggna huvuden. Mitt i denna sörja dyker Göran Hägglund upp i en TV-skärm. Ohlson Wallin har sannerligen ingen gräns för vad som är rimligt att associera meningsmotståndare med. Hägglund får personifiera ondskan, katolska kyrkan våldet och frikyrkligheten nazismen. Så målar Ohlson Wallin fram en starkt känslomässig bild av oss som inte tycker som hon och RFSL – vi är nazister, våldsamma, och hycklare. Inga argument, ingen diskussion, bara ett primitivt svartmålande och demoniserande av meningsmotståndare. Det är verkligen märkligt att en människa som företräder en minoritet som genom århundradena fått känna på vad det innebär att svartmålas och förtalas, bums sätter igång och bete sig som den värsta förtryckare så fort rollerna är de omvända. Ohlson Wallin visar ingen tolerans, ingen vilja att förstå och söker medvetet konfrontation istället för dialog. De båda KDU:arna ställer avslutningsvis frågan om affischkampanjen Bevara äktenskapet som Svenska evangeliska alliansen drev i Stockholms tunnelbana för en månad sedan. Kampanjaffischerna vandaliserades, revs ner, och kampanjsajten hakades och stängdes ner – kanske det mest flagranta brotten mot yttrandefrihet och demokrati detta land skådat under de senaste 20 åren. Står Ohlson Wallin upp även kampanjens rätt att föra fram sitt budskap?

Det gör hon inte och hennes replik är skolexempel på demagogi och propaganda. Utan att blinka talar hon istället om ”romersk-katolska kyrkans cyniska hållning till homovåldet”, och om ”homofientliga bibelord” som sprids på nazistiska hemsidor. Hon kör med andra ord hela registret av guilty by association i sin argumentering – eftersom nazister i något sammanhang använt sig av vissa bibelord så är frikyrkligheten nazianstruken. Ingen skulle någonsin acceptera en så svag och bristfällig argumentering i någon annat sammanhang, men här går det bra. Man häpnar, och det speciellt med tanke på den viktiga roll som många enskilda frikyrkliga och deras samfund spelar för att gömma flyktingar som hotas av utvisning, och hur hårt de ofta engagerar sig i integration och gemenskapande verksamhet i vårt splittrade och sargade samhälle. Dessutom är det så att de Europeiska kristdemokratiska partiernas stora väljarstöd efter andra världskriget kom sig just av att de uppfattades som oanfrätta av nazism och extremism och detta kan Ohlson Wallin läsa om Marie Demkers bok religion och politik från 1998. Men allt detta förtiger Ohlson Wallin bekvämt. Det blir enklare så. Ska man demonisera får man inte komplicera saken, och det kan man sannerligen inte anklaga Ohlson Wallin för att göra.

Slutligen slår hon till med hatbrotten. Genom att överhuvudtaget hysa traditionalistiska åsikter i familjepolitiska frågor så är vi alla i förlängningen en del av den näve som träffar den homosexuelle i ansiktet i det homorelaterade våldet ute på gator och torg. Återigen – det spelar ingen roll vad vi säger, det intressanta är vad vissa andra gör. Därmed är diskussionen slut, och Ohlson Wallin har lyckats få upp diskussionens tonläge till den gälla nivå där hon trivs bäst - där är allt reducerat till simpla slagord och grova förenklingar. Riksdagsledamoten Stefan Attefall (KD) gör sitt bästa för att försvara Göran Hägglund mot Ohlson Wallins insinuationer om att indirekt uppmuntra till våld mot homosexuella genom sin uppfattning om enkönade äktenskap, och skriver i Kristdemokraten att ”Så tystar man kritiker och meningsmotståndare. Inte i en öppen debatt utan genom att påstå att de bara genom sin åsikt göder brottsliga handlingar”. Så är det. Och det är inget olycksfall i arbetet från Ohlson Wallins sida så klart. Det är en medveten strategi för att tysta de som inte stöder hennes och RFSL:s linje. Där står vi idag! Jag ställer när som helst upp i en debatt med Ohlson Wallin om kristdemokratin och våld och nazism. Det är bara att säga till!

1 kommentar

Filed under Dagen, Dödens kultur, Elisabeth Ohlson Wallin, Feminism, Genus, Göran Hägglund, Homosexualitet, In Hate we Trust, Kristdemokraterna, Kristdemokratisk ideologi, Kulturkritik, Könspoliser, Queer, Queerfeminism, RFSL, RFSU, Radikalism, Sexualmoral, Sexualpolitik, Statsfeminism, Svenska evangeliska alliansen, Traditionalism, Tro, familjepolitik, heteronormativitet, identitetspolitik, radikal vänster