Få kulturpersonligheter kan ha blivit så tilltryckta som Stefan Jonsson efter hans föga hedervärda påhopp på Johan Norberg i DN:s kulturdel denna vecka. Som säkerligen många andra har jag läst Jonssons artiklar och recensioner under flera år, och trots att jag inte delar hans marxistiska samhällssyn har han ofta introducerat mig för författare som varit spännande och klart läsvärda. Men nu börjar man ju undra över hans samlade verk. Stefan Jonsson har byggt sin kulturella gärning på att agera ryktare - det vill säga på rollen som en slags mellanhand mellan den rena universitetsvärldens teoretiker och deras idéer, och det allmänna kulturlivet. I den rollen har han haft en ganska tacksam uppgift eftersom få svenskar följer internationell press på kultursidan. Det går alltså att utmärkt att hissa sig själv i kulturlivet, genom att helt enkelt introducera andras tankar och teorier för en bredare publik. Man blir en slags indirekt expert. Detta är Jonssons roll, och hans breda kunskap om akademisk teoribildning inom främst amerikansk litteraturteori har gjort att många stött på namn som Gayatri Spivak och Antonio Negri först via honom. Det är en tacksam roll han har, eftersom han inte behöver genomföra regelrätta empiriska undersökningar i verkligheten utan vilar tungt mot andras kunskaper och åsikter i de ämnen han diskuterar. Men om man nu kan skriva ner någon på så osakliga grunder som han gjort i fallet Johan Norberg, så kan man ju undra över allt det han tidigare “skrivit upp”. Har han skrivit upp detta på lika lösa grunder som han nu skrivit ner Johan Norberg? DN:s extremt pösmunkiga kultursida får ju främst sitt genomslag genom att sätta agendan i den bredare kulturdebatten. Men tänk om DN kultur är en koloss på lerfötter? Tänk om kejsaren verkligen är naken, som många av oss luttrade kulturintresserade till höger om mitten ofta misstänkt? Jonsson-affären ger en fingervisning om tillståndet i svenskt kulturliv anno 2007!
Och nu ska jag göra en liten förutsägelse. Som Johan Ingarö påpekat har ett gäng bloggare denna gång lyckats lyfta denna fråga en smula och det lär inte DN kultur förlåta bloggosfären för i brådrasket. Jag förutser därmed en än hårdare ton mot bloggare och fenomenet blogging framöver på DN kultur, för om man förlorat mot Johan Norberg så kan man ju alltid ge sig ”bloggare” så där i största allmänhet…
2 kommentarer
december 6, 2007 kl. 8:53 är
Den här frågan är mycket större än vad alla liberala bloggare, och andra, kanske har förstått ännu.
Den kan utgöra den spricka i mediavänsterns mur som kan rasera hela byggnaden.
En förutsättning är dock att man inte släpper den här frågan förrän DN har bett om ursäkt, har tillåtit genmäle och Maria Schottenius har avgått.
Mycket fokus har lagts på Stefan Jonsson, men den riktiga skurken i det här dramat är redaktionschefen på DN Kultur, Maria Schottenius.
Det är hon som har ansvaret för publiceringen. Det är hon som har vägrat genmäle. Nu bör krav ställas på hennes avgång.
Informera så många som möjligt om “Schotteniusskandalen” och ge inte upp förrän DN har gått med på kraven, enligt ovan.
december 6, 2007 kl. 9:58 är
Jag håller helt med dig, och skulle gärna hitta ett sätt att rå på överpösmunken Maria Schottenius. Ingen skulle bli gladare än jag om denna fråga skulle kunna ”utgöra den spricka i mediavänsterns mur som kan rasera hela byggnaden.” Frågan är bara hur vi håller liv i denna fråga utan att framstå som ett gäng rättshaverister. Till att börja med bör vi döpa om den till just “Schotteniusskandalen”, men hur göra sedan?
Jag är en kristdemokratisk bloggare, så det är inte bara traditionella liberaler som ställer sig bakom Johan Norberg i denna fråga.
Med vänlig hälsning
J.P Green
Skriv ett svar