Så har det hänt igen – en rent politisk motiverad utdelning av ett hedersdoktorat. Vem minns inte Göran Persson i sin fina doktorshatt från Örebro, eller varför inte Noam Chomsky, som i år blev hedersdoktor vid Uppsala universitet. En statsminister och en vänsterextremist. Nu har även Lunds universitet dragit sitt strå till stacken och promoverat Jonas Gardell till doktor. I teologi! Här har vi alltså person som ägnat en stor del av sin offentliga gärning till att driva homofrågor inom kristenheten, utifrån tydliga ideologiska perspektiv. Denna grova ideologisering av tro och liv som Gardell fört till torgs ska tydligen belönas, menar Lunds universitet.
Fredrik Lindström, som är dekan vid teologen i Lund, menar att valet av Jonas Gardell inte gäller hans ”vetenskapliga bedrifter”, utan hans insatser kring folkbildning. Det handlar inte bara om Gardells bok ”Om Gud” utan om hela hans litterära produktion och alla hans pjäser, där han tar upp mänsklig identitet, ansvar, människorätt, existentiella frågor och gudsbilder, menar Lindström. Tja, några ”vetenskapliga bedrifter” finns det väl inte att bedöma, så man får gripa efter de halmstrån som ges, där av ”folkbildning”.
Sedan när blev ett ideologiskt baserat hävdandet av rätten för samkönade par att få gifta sig i Svenska kyrkan ”folkbildning”? Jonas Gardell talar dessutom helt i egen sak, och det kan väl knappast betraktas som ”folkbildning”.
Och inte kan man bara gå runt Gardells lilla bok ”Om Gud”, som har stora teologiska ambitioner. Visst är Gardell mycket ambitiös, men han undviker att ställa de stora och viktiga frågorna. Finns det något i Bibeln som förpliktigar och som därmed går utanför den läsande personens egna tidsbundna referensramar? Om Bibeln är Guds Ord så är det mycket möjligt att detta Ord innehåller saker och ting som vi som enskilda personer inte tycker om och inte vill “ställa upp på” för att det inte passar det liv vi valt att leva här och nu. Då låter man sina egna känslor och uppfattningar styra sin läsning, och går då miste om Ordets förändrande kraft. Man står kvar med samma uppfattningar i slutet av sin läsning, som man hade i början. Det enda man har gjort är att spegla dem i Ordet. Så uppfattar jag Jonas Gardells ”teologi”. Man närmar sig inte Ordet utifrån dess egna förutsättningar. Jonas Gardell väljer bort det som inte passar honom i Guds Ord. Han bestämmer själv hur hans Gud eller gudsbild ska se ut. Det tråkiga med Gardells förhållningssätt är inte dess uppenbara “postmodernitet” i bemärkelsen “jag bestämmer vad som är sant för mig, och jag bygger min sanning på lösryckta delar av större sammanhang”, utan att han och många andra missar chansen att låta Guds Ord förändra dem. I Romarbrevet 1:25 lär vi “De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka det skapade istället för skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen.” Gardells förhållningssätt till Bibeln byter Guds sanning till Gardells sanning. Det trista är att han är den största förloraren, ty han går miste om den evige Gudens omvälvande kraft i sitt liv. Det blir just “Gardells Gud” och ingen annan man möter hos honom och det är synd, i dubbel bemärkelse.
Det är upprörande att Jonas Gardell blir hedersdoktor i just teologi, och det är skrämmande att hedersdoktorat idag används av lärosäten för att positionera sig i den offentliga debatten. Jag undrar om en nybakad student vid teologen i Lund som hyser traditionella åsikter fråga om äktenskapet vågar prata om detta offentligt? Om en institution så tydligt har tagit ställning för ett visst perspektiv i dessa frågor så hotar det att tysta kritiker och de som har en avvikande åsikt. Men det är kanske precis vad de vill, för hedersdoktorat används idag för att tillfredställa tillfälliga opinioner. Det har skapat en rejäl titelinflation i den akademiska världen, och hotar den akademiska friheten!
Skriv ett svar