Efter att ha tittat igenom Boris Benulic lätt förvirrade men ändå intressanta genomgång av Naomi Kleins Chockdoktrinen på ett Timbroseminarium i slutet av förra året slås man av hur tydligt det är att den politiska vänstern måste identifiera en Plan bakom det system de ogillar. Om vi idag lever i ett ”kapitalistiskt” samhälle så måste det bero på att någon, någon gång tog ett ideologiskt beslut både om att skapa detta system och dessutom om att genomföra det. Marx hade ju en Plan, och då måste ju också “kapitalisterna” ha en Plan. Klein hittar sina kapitalistiska planmakare hos Chicagoskolans ekonomer med Milton Friedman i spetsen. Det är deras fel, för den fria marknaden är deras Plan. Klein och hennes medarbetare ger sig helt enkelt ut på jakt efter den globala kapitalismens högkvarter. Kapitalsim och marknadsekonomi är nämligen så pass dåliga för folkflertalet så de måste luras på människor tycks de mena. Därför gillar inte Friedman och andra anhängare av marknadsekonomin traditionell demokrati. Bättre med chocker som ställer politiken åt sidan så Mannen med Planen kan kliva fram. Och Milton Friedman är inget annat än Mannen med Planen i Naomi Kleins (och andra socialisters) märkliga värld, och Planen heter “Chockdoktrinen”!
Johan Norberg har redan tagit heder och ära av Naomi Kleins tokiga bok, så det behöver inte göras här.
Däremot måste man ta sig en funderare på varför den politiska vänstern så lätt faller för lätt konspiratoriska resonemang. En anledning kan vara att man själva har en Plan - ett politiskt program som man vill genomföra. Som man känner sig själv, känner man andra, så de ändlösa politiska misslyckandena för socialismen måste helt enkelt bero på att någon annan har lyckats genomföra sin Plan och sitt politiska program – ”kapitalisterna”.
Problemet är bara att det marknadsekonomiska systemet inte planerades fram utifrån ett politiska program. Det finns inget “Det kapitalistiska partiets manifest”! Ingen satte sig ner vid en tidpunkt och bestämde att ”nu ska vi ha kapitalism”. Det är helt enkelt omöjligt för en socialist och tänka sig att den mänskliga historien inte är ett resultat av Planer och Program. Själva tanken på att mänskliga samhällen och institutioner oftast är ett resultat av ganska oförutsägbara processer som ingen en enskild person eller politiskt parti vid någon tidpunkt haft total kontroll över svär mot socialistens extrema rationalism och gränslösa planeringsoptimism. Har man en så pass rationalistisk syn på mänskligt liv som socialisterna har blir dessutom allt som inte låter sig förklaras i rationella termer, som traditioner och tro, helt värdelösa. Kunskap är endast kunskap om den är uttalad. Den kan aldrig vara ”tyst” eller inbäddad i sätt att leva och vara. Bara det som människan skapat medvetet har värde. Resten är historiskt bråte som man kan planera bort. De liberaler som inte arbetar i F. A. Hayeks tradition faller ofta offer för denna typ av resonemang och låter ofta som den värsta socialisten när de talar om tro och tradition. En de absolut bästa böcker som skrivits är Hayeks tre volymer ”Law, Legislation and Liberty – A new statement of the liberal principles of justice and political economy” som publicerades mellan 1973 och 1979. Trots sina modiga nästan 1000 sidor är den det ultimata motgiftet mot alla former av socialsim och utilitaristisk liberalism.
För spännande analys och läsning i Hayeks tradition – besök denna blogg!
Skriv ett svar