Så kan DN och SvD rapportera att drygt sju av tio svenskar vill att homosexuella par ska få “gifta” sig. Allt enligt en ny opinionsundersökning från Sifo där 1.000 personer fick svara på frågan:
Tycker du att homosexuella par ska få ingå äktenskap och gifta sig eller tycker du att de inte ska få gifta sig?
Frågan är direkt missvisande och ger sken av att det idag inte skulle finns rättsliga figurer för att reglera samlevnad i enkönade par. Men det gör det, och den heter ”partnerskap”. Till sitt rättsliga innehåll finns det inga väsentliga skillnader mellan äktenskap och partnerskap. Om Sifo verkligen vill ha svar på frågan om hur stort stödet är för att homosexuella ska få gifta sig skulle frågan naturligtvis ställs så här:
Tycker du att homosexuella par ska få ingå äktenskap eller är dagens lag om registrerat partnerskap tillräcklig?
Som Sifo ställer frågan kan folk bara svara ja. Ingen vill ju bli beskyld för diskriminering. Men partnerskapslagen är inte diskriminerande. Diskriminering vore om enkönade par stod helt utan rättsligt stöd och skydd i lagstiftningen, men det gör de inte, som tur är. Partnerskapslagen gör homosexuella och heterosexuella relationer juridiskt jämställda, och det är väl det väsentliga.
Denna Sifo-undersökning bör snabbt förpassas till närmaste bokhylla och dess upphovskvinnor och män bör bums skickas på enkätkonstruktionskurs!
18 kommentarer
januari 21, 2008 kl. 1:20 pm
“Till sitt rättsliga innehåll finns det ingen skillnad mellan äktenskap och partnerskap”
Du har fel. Lagarna är nästan lika men det existerar några skillnader.
Religiösa samfund har idag inte rätt att förrätta partnerskap även om de vill göra det medan de kan förrätta partnerskap.
Det är tillåtet för staten att ge dispens för äktenskap med minderåriga medan det inte är tillåtet för dispens för partnerskap med minderåriga.
Utländska medborgare måste ofta vänta 2 år innan de får rätt att ingå partnerskap medan de kan ingå äktenskap direkt när de flyttar till Sverige.
Men förutom de här skillnaderna juridiskt så är det givetvis symboliken som är viktigast att alla ska känna sig jämlika och att all kärlek är lika mycket värd. Om vi hade haft äktenskap för fastlänning och partnerskap för gotlänningar så hade det varit diskriminerande och fel även om själva lagarna vara lika eller nästan likadana.
januari 21, 2008 kl. 1:24 pm
Hej, och tack för tilläggen. Menar du att det är diskriminerande att ”Det är tillåtet för staten att ge dispens för äktenskap med minderåriga medan det inte är tillåtet för dispens för partnerskap med minderåriga.?” Det gör du nog inte, efter som barnens intresse måste hamna i första rummet, oavsett samlevnadsform. Det där med ”symboliken” är väl frågan i ett nötskal antar jag.
januari 21, 2008 kl. 1:34 pm
Ja, jag menar det är diskriminerande att ha olika regler för dispens.
Försöker du antyda att det är mer skadligt att ge dispens åt en 17-åring att ingå partnerskap än att ge dispens åt 17-åringen att ingå äktenskap. Varför det? Jag hoppas verkligen det är vidriga fördomar om bögar som pedofiler som påverkar dig.
1. Antingen tycker man att minderåriga ska kunna gifta sig (efter en dispensprövning) och då är det lika vettigt de ska kunna göra det med någon av vuxen oavsett om den är av samma eller motsatt kön. Vuxna homosexuella är generellt helt emot pedofili och övergrepp precis som vuxna heterosexuella.
2. Eller så tycker man det är skadligt för barn att gifta sig före 18 års ålder eftersom de inte är mogna för det. Och att de kan bli utnyttjade av det (fåtal) homo och hetero som är pedofiler. Då ska barnet givetvis inte kunna gifta sig varken med någon vuxen av samma eller motsatt kön.
Själv föredrar jag alternativ 2.
Vad föredrar du?
januari 21, 2008 kl. 1:42 pm
Gissa!
januari 21, 2008 kl. 2:33 pm
Bra då kanske vi är eniga om att det ska vara samma åldersregler för samkönade relationer och olikkönade relationer.
Jag kan ju för övrigt trösta dig med att jag är borgerlig vilket även du tydligen är och jag är emot att tvinga samfund att viga samkönade par eftersom jag tycker det är kontraproduktivt. Jag håller alltså inte med RFSL om vigseltvång för samfunden även om jag själv är bög.
Bengt
januari 21, 2008 kl. 2:39 pm
-samma åldersregler för samkönade relationer och olikkönade relationer är vi överens om, och det gläder mig att du är emot RFSL:s vigseltvång. Och visst, jag är klassisk Kristdemokrat.
januari 21, 2008 kl. 10:09 pm
Green, huvudet på spiken som oftast!
januari 21, 2008 kl. 10:33 pm
[...] SvD påstod imorse att sju av tio svenskar vill ha homoäktenskap. Man kan på goda grunder undra om frågan var rättvist ställd, eller som tidningen Dagen påpeka att majoriteten inte alltid har rätt. Visa ord, men tyvärr [...]
januari 22, 2008 kl. 12:14 är
Det var någon som skrev en bra krönika om det där i City idag. Hen sade typ “visst är det samma lagar för partnerskap som för giftermål. Och visst kan svarta släcka törsten även vid de vattenkranarna som är till för svarta människor.” Och det sammanfattar ganska bra vad jag tycker. Det är diskriminering om lagarna är olika. Visst dör inte kvinnor av att vara tvungna att bära BH i badhusen, men rätten borde finnas för dem att inte ha dem eftersom lagarna borde vara samma för kvinnor och män. Däremot är jag skeptisk till varför folk ens vill gifta sig i kyrkan. Grejen är ju att heterosexuella par som inte ens är kristna gifter sig där. Då borde ju homosexuella par som ÄR kristna få gifta sig där. Kyrkan är ju ganska dubbelmoralisk, för de tycker att könet på en person är viktigare än dess handlingar.
januari 22, 2008 kl. 7:37 är
Hej ärade populist och tack för rosen, det kan behövas i detta läge. Som du skriver på din blogg - ”sorgligt ensamma” är precis vad vi (alltså KD) är, och det känns. Vi bara reagerar och agerar inte. Istället för att ha utrymme och diskutera vår familjepolitik, där äktenskapsfrågan bara är en del, har vi hamnat på defensiven. Och vi har bara två år på oss att ändra detta, så det finns anledning att misströsta.
januari 22, 2008 kl. 7:48 är
Hej Johnny, sist jag kollade var faktiskt heterosexuella och homosexuella relationer olika samlevnadsformer och det är därmed inte konstigt att de inför samhället också benämns olika. Huvudsaken är som sagt att det inte sker någon juridisk diskriminering.
Men en sak har du verkligen rätt i när du skriver att ”Däremot är jag skeptisk till varför folk ens vill gifta sig i kyrkan. Grejen är ju att heterosexuella par som inte ens är kristna gifter sig där.” Det kan ställas i relation till Sifos ”undersökning” som enligt dem visar att 7 av 10 stödjer homoäktenskap. 7 av 10 skulle ju inte betrakta sig som religiösa i detta land, och än mindre som bekännande kristna. Varför i hela fridens namn har frågan då fått denna symboliska laddning? Äktenskapets sakrament är ju inte heligt för 7 av 10 människor. Jag tror man skulle kunna ställa en fråga av slaget ”bryr du dig om homosexuella får gifta sig i kyrkan eller inte” och då skulle 9 av 10 svara ”nej, för jag bryr mig inte om kyrkan”. Men nu får vi kristna sannerligen en massa uppmärksamhet!
januari 22, 2008 kl. 10:26 är
[...] som man frågar får man svar. Läs vad Akademin för klassisk kulturkritik säger om Sifos [...]
januari 22, 2008 kl. 1:08 pm
J.P. Green - på vilket sätt exakt är homo- och heterosexualitet olika samlevnadsformer? Förutom att det rör sig om olika kön, och då är det ju könsdiskriminering.
Jag bryr mig inte om kyrkan, men jag tycker att kyrkan borde diskriminera - om någon - de okristna som vill gifta sig där. Majoriteten av svenskar gifter sig inte för att lova något inför gud. De gifter sig av traditioner och för att det “är fint i kyrkan”. Men det är ju mycket enklare för kyrkan att döma efter ytan istället för det inre. På det sättet tycker jag att kyrkan gör sig själva en otjänst. Det känns dubbelmoraliskt.
För min del får det kristna giftermålet bara röra man+kvinna, men då får okristna människor sluta glorifiera giftermålet. Det är problemet i mina ögon. Jag håller fast vid att kyrkan gör något diskriminerande, men jag är inte säker på att staten bör lägga sig i det. Själv är jag religiös och tror på gud, men jag tror inte på någon av de religionerna som försöker locka in mig i sina hus. Om en religion tycker att min livsstil är fel så tror jag inte på den religionen. Men problemet är att bibeln går att tolka på så många sätt, och jag vet folk som tolkar den på ett annat sätt än de som fördömer homosexualitet. Det står så många motsägelser i bibeln att jag tycker att man borde lyssna till gud och höra vad han säger till en personligen. Jag tycker synd om de som inte kan göra en personlig bedömning utan måste peka på texter. Själv tror jag att vissa delar av bibeln är sann, men mycket är nog bara svammel. Det är vad jag tror. Jag tror att religion är naturligt så länge det inte finns svar på allt i världen. Jag tycker bara att många religioner är alldeles för stängda för egna upplevelser och tolkningar av världen. Jag tror organiserad religion är dåligt för att man inte utvecklas. Men det är min religion att tycka så. Man kan diskutera i all evighet. Sanningarna är olika för olika människor.
januari 22, 2008 kl. 2:00 pm
Ja, man kan diskutera i all oändlighet.
Du får naturligtvis tro som du vill. Jag kan dock aldrig hålla med om att “vissa delar av bibeln är sann, men mycket är nog bara svammel.” Och det får du och dina gelikar respektera. Sanningarna ter sig olika för olika människor. Med Guds sanning är det dock annorlunda.
januari 22, 2008 kl. 8:05 pm
“7 av 10 skulle ju inte betrakta sig som religiösa i detta land, och än mindre som bekännande kristna. Varför i hela fridens namn har frågan då fått denna symboliska laddning?”
Har du ännu inte förstått att effekten av en könsneutral äktenskapslag idag främst blir rätten till borgerliga äktenskap. Och om borgerliga äktenskap har givetvis alla rätt att ha åsikter om även ateister.
Sedan har givetvis alla dessutom rätt att säga att de religiösa samfund som vill ska få förrätta samkönade äktenskap när samfunden får förrätta olikkönade äktenskap. Det är inte någon teologisk diskussion utan att ge samfunden en möjlighet som de sedan själv får avgöra om de ska säga ja till.
januari 23, 2008 kl. 1:07 pm
Jag tänker nu passa på att säga några avslutande ord i diskussionen för denna gång.
Om diskriminering – jag och många med mig anser att om något ska anses vara diskriminering så måste det gälla identiska situationer där någon särbehandlas för en viss egenskap. Den samkönade relationen och äktenskapet mellan man och kvinna är två olika relationer med avseende på innehåll och är därmed inte identiska. Att vi kallar två olika fenomen för olika namn är inte diskriminering, utan fakta. Diskriminering är till exempel om en person som har läkarlegitimation inte får anställning på grund av sin hudfärg. Där är inte diskriminerande att partnerskap och äktenskap existerar sida vid sida i svensk lag.
Angående frågan om ”borgerligt äktenskap” - ett könsneutralt äktenskapsbegrepp skulle förändra äktenskapet i dess grundstruktur. Äktenskapet skulle bli något fundamentalt annat än vad det hittills har varit. Frågan har därmed kommit att få en djupt symbolisk laddning, och det kan väl ingen ha missat. Om någon till äventyrs gjort det kan man med fördel läsa Regners utredning.
Om vi som argumenterar för att bevara äktenskapet diskriminerar så gör även FN det i sin deklaration om de mänskliga rättigheterna, där man i artikel 16 skriver att:
”Fullvuxna män och kvinnor har rätt att… ingå äktenskap och bilda familj…Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och äger rätt till skydd från samhället och staten.”
Därmed har jag åter igen klargjort min och många andras position i denna fråga. Jag vill härmed tacka alla som engagerat sig i diskussionen på denna blogg och jag kan konstatera att trots det bitvis något uppskruvade tonläget så har inga grövre förolämpningar utdelats. Det bådar gott inför framtida samtal, för vi har alla anledning att återkomma till denna fråga igen skulle jag tro!
januari 23, 2008 kl. 1:29 pm
JP Green
“Om vi som argumenterar för att bevara äktenskapet diskriminerar så gör även FN det i sin deklaration om de mänskliga rättigheterna, där man i artikel 16 skriver att:
”Fullvuxna män och kvinnor har rätt att… ingå äktenskap och bilda familj…Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och äger rätt till skydd från samhället och staten.”
Notera att FN inte säger något som helst om att det ska vara en man och en kvinna. Man skulle lika väl kunna tolka de där orden som att även homosexuella män och kvinnor har rätt att gifta sig med vem de älskar.
Nu har det, eftersom deklarationen är från 1948, säkert hänsyftats till bara olikkönade äktenskap eftersom det inte var någon debatt om homorättigheter då utan homosexuella var förföljda i princip alla länder. Men konventioner och deklarationer från FN omtolkas och måste givetvis göra så. De senaste åren har vi sett en trend att jämställdhet mellan könen blivit ett viktigare fokus när man ska tolka gamla konventioner och deklarationer.
Ett annat exempel är USA:s författning som var den mest avancerade om mänskliga rättigheter när landet antog den. Men då tolkade man inte den som att den gällde svarta personer, därför tillät man slaveri i nästan 100 år efter att man antagit författningen. Idag är det givet att man i USA tolkar att rättigheterna i landets konstitution även gäller svarta.
Jag håller med att vi trots olika åsikter haft en bra och hyfsat saklig debatt.
Bengt
januari 23, 2008 kl. 2:17 pm
Ja, samtal är enda vägen framåt.
Skriv ett svar