Sigurd Skirbekk, professor i sociologi vid universitetet i Oslo, har under de senaste åren gjort sig känds som en konsekvent kritiker av det oreflekterade ”liberala” konsensus som styr debatter i grundläggande värderingsfrågor i västvärlden idag. Jag håller inte med honom om allt hans skriver, men han är en intressant röst i ett medielandskap som är så förutsägbart att man ibland undrar om man egentligen läser samma artikel om och om igen på bloggar, ledarsidor, och inte minst på landets kultursidor. De senaste veckorna har varit fyllda av mantraliknande ställningstaganden och deklarationer vart än man vänt sig i den utarmade offentligheten. Från akademins finrum till Expressens kloaker flödar samma familjepolitiska budskap ut i en aldrig sinande ström.
Här presenterar Sigurd Skirbekk ett ganska intressant resonemang pm relationen mellan vad han kallar ”kampanjejournalistikk” och ”politisert forskning”. Inom feminismen och andra former av identitetspolitik är man delvis beroende av djupt politiserade semi-akademiska organisationer för att täcka sitt kunskapsbehov. Jag tänker främst på Nationella sekretariatet för genusforskning som hade varit en otänkbar konstruktion utan statsfeminismens stöd. Skirbekk för i denna lilla artikel ett liknande resonemang angående relationen mellan påståenden om familjen och kunskapsläget inom det familjesociologiska forskningsfältet. Personligen har jag bara börjat snegla på detta forskningsfält, men jag anar att det finns mycket att göra där. Här ser jag en tydlig roll för Claphaminstitutet, ett kristet ekumeniskt forskningsinstitut som just bildats. Till direktor för Claphaminstitutet utsågs Tuve Skånberg, tidigare riksdagsledamot för kristdemokraterna och det bådar verkligen gott! Skånberg är en av de intressantaste tänkarna och debattörerna i detta lilla land.
1 kommentar
januari 28, 2008 kl. 8:47 pm
[...] J.P. Green på bloggen Akademin för klassisk kulturkritik skriver träffande: De senaste veckorna har varit fyllda av mantraliknande ställningstaganden och [...]
Skriv ett svar