Även jag måste instämma i besvikelsen över att regeringen ”hårdare-tag”-linje vann i fråga om anhöriginvandring. Från KD:s sida lyckades vi inte få gehör fullt ut för den självklara rätten för flyktingar att få återförenas så snabbt som möjligt med sina nära och kära. Hardy Hedman slog som vanligt huvudet på spiken när han i Expressen här om sistens skrev:
Självfallet vill också flyktingar så fort som möjligt bli självförsörjande. Men att låta resten av familjen vänta i ett land i kaos, medan en i familjen ska försöka lära sig språk, söka arbete och bostad – och dessutom hålla sig själv och den utsatta familjen vid gott mod – det är inte människovärdigt.
Jag är sannerligen ingen anhängare av bidragssamhället och dess kravlöshet, men jag liksom många andra vänner av den traditionella familjen tror att chanserna för flyktingar att bli självförsörjande ökar om de slipper oroa sig för sina familjer i ett land i kaos. Gud ske lov att vi lyckades få igenom en tidsbegränsning på fyra år. Efter detta är det möjligt för människan i fråga att ta hit sina anhöriga oavsett sin aktuella försörjningssituation i Sverige.
Hedman får sista ordet:
Är det rätt väg att minska flyktingströmmen? Nej, alternativet är väl att skärpa asylprövningen. Bara flyktingar ska få flyktingstatus i Sverige. Och flyktingar måste så snabbt som möjligt kunna få hit kärnfamiljen. Regeringen föreslår klokt nog utvidgad rätt till arbetskraftsinvandring. Men inför inte samtidigt en ovärdig begränsning av anhöriginvandringen. Kom ihåg att den individ som säger sig vara helt oberoende av andra människor också är helt otrygg. Också flyktingar behöver sina närmaste!
Som Personalisten påpekar – DET ÄR ALLTID FEL ATT HÅLLA FAMILJER SPLITTRADE!
10 kommentarer
februari 10, 2008 kl. 11:40 pm
Sverige håller på att gå under till följd av massinvandringen. Inte minst som nation med kristna rötter och fri religionsutövning för kristna. Och du går i vänsterns ledband ifråga om anhöriginvandringen. D.v.s. hälften av landets massinvandring (600 000 människor på 10 år!).
Kristna som du är jämte Palmeskolan huvudorsaken till att svenskar som lider under massinvandringens följder inte finner kristendomen trovärdig. Jag märker det varje dag i möte med enkla svenskar som känner desperation över att förlora sitt eget land. Som kristen finner jag den saken tragisk.
Kristendomen är ingen utopi. Kristendomen är inte ännu en idealistisk lära. Den bryr sig om verkligheten. Kristus blev kött och blod. Inte ett abstrakt koncept. Och han föddes i ett givet land, i ett givet folk.
Sedan är politik också en fråga om verklighet. Om kostnadsfördelning t.ex. Det som nu går till massinvandring går inte till de äldre i landet. men heller inte till flyktinghjälp i närområdet.
KD låter mörda små ofödda barn men gör massinvandringen och svenskarnas utdöende till en helig ko. Sådant har inget med kristendomen att skaffa. Däremot handlar det nog om att känna sig god på andras bekostnad. Och på något bisarrt sätt bli förlåten av vänstern för ens ståndpunkter i andra frågor.
Tragiskt är det hur som helst.
februari 11, 2008 kl. 9:24 är
Tack för din kommentar.
Jag förstår vad du menar, menar jag håller inte med. Det är inte invandringen som är problemet i dagens Sverige, utan just bristen på moral och tradition. Om det fanns en levande, familjecentrerad kultur i detta land skulle även invandrare kunna integreras och bli en del av Sverige. Istället väljer Sverige den sekulariserade, tokliberala vägen med ständiga attacker på allt vad tradition, tro och naturliga gemenskaper heter. Det är inte ”invandrarnas” fel. Tvärtom. Som klassisk kristdemokrat ser jag ett visst hopp för traditionalistiska ståndpunkter just bland de invandrargrupper som idag har erfarenhet av både det sekulariserade samhället och en levande tradition.
Den utveckling som vi idag kan se i detta land skulle ha ägt rum oavsett vilken invandringspolitik som bedrivits. Att det finns människor som har missköt sig är ingen anledning till att de som sköter sig skall straffas. Att det finns gigantiska problem med den tidigare regeringens integrationspolitik är ingen orsak till att den nya regeringen skall splittra familjer. Att de nya moderaterna saknar ideologisk kompass är uppenbart, men om även kristdemokraterna som i vanliga fall värnar familjen ställer upp på en politik där tjänstemän kommer att på ett godtyckligt vis avgöra vilka familjer som skall återförenas då har partiet inte mycket kvar att göra i riksdagen. Att vi gjort bort oss i fråga om aborter, är inget skäl till att välja en än mer familjefientlig linje i fråga om invandring. Så ser jag det.
februari 11, 2008 kl. 5:58 pm
Tack för sitt svar. Jag håller delvis med. Teoretiskt sett, men inte i detta fall. INGET system, INGEN tradition mäktar med att assimilera en halv miljon invandrare, därtill från fjärran länder och dessutom muslimer (många av dem med en erövrarmentalitet).
Sedan glömmer du en sak. Det etniska. Det gör varken araber eller iranier. Och inte heller jag. Sverige har en befolkning. Hur denna är sammansatt är inte likgiltigt. hade du frågat Sveriges ärkebiskop 1950 hade han svarat dig samma sak. Man har inte rätt att leka trollkarllärling med ett folks överlevnad.
Irrationel rasism gör inte likgiltighet för det egna folket lovvärt.
Sedan tillkommer det du anför. Men i den flodvåg vi upplever hade inte ens den heliga Birgittas Sverige förmått något.
(Ditt påstående om att det som skett var oundvikligt stämmer inte med verkligheten. Luciabeslutet ströp massinvandringen - utan att strypa invandringen av kvotflyktingar.)
februari 11, 2008 kl. 6:36 pm
Hej, kul att du håller med lite grand i alla fall.
Du har alldeles rätt i att jag inte ser ”det etniska”, och det beror på att jag är ganska likgiltig inför ett givet lands befolkningsmässiga sammansättning med avseende på etnicitet. Jag är ganska misstänksam mot alla former av kollektivism, och så även mot tankar på en folkgemenskap eller en –ism, som ”nationalism”. Vad –ismer tagit oss tidigare har vi sett under det blodiga 1900-talet, då olika fiktiva kollektiv frambesvärjdes av antingen kommunister eller fascister. Och alla dessa ismer såg ofta både kyrka och familj som fiender till antingen ”folket” eller ”klassen” eller ”staten” eller “rasen” eller något annat fiktivt kollektiv som de gillade. Ungefär som dagens tokfeminister som är ute efter att stigmatisera traditionella livsformer i namn av “kvinnan”.
Vanligtvis ser man som kristdemokratiskt konservativ med viss misstänksamhet på större ”gemenskaper” som just nationer och stater eftersom de inte kan ge den närhet och gemenskap som de små naturliga gemenskaperna kan ge, som familjen, samfundet/kyrkan och lokalsamhället. Dessutom har de en tendens att likrikta och planera det lilla livet via skattsedeln och andra maktmedel. Och vill man ha ett aktuellt exempel på hur staten helt enkelt bestämmer sig för att ladda om ett traditionellt begrepp med ett helt nytt och främmande innehåll kan man slänga ett öga på debatten om homoäktenskap i detta land. Tydligen kan staten bestämma sig för att bortse från si så där en 5000 år av historia och teologi när man bestämmer att om lagen kallar något för äktenskap så är det det. Och i denna fråga står jag på samma sida som de flesta muslimer. Jag skulle välkomna en strakare muslimsk närvaro i debatten om äktenskapets framtid i Sverige.
För mig kommer nationen sist, om man säger så. Den är viktig, men inte närmast. Jag tänker aldrig i termer som araber eller iranier eller svenskar eller ”invandare”. Det intressanta är vem man är, inte vad man är. Som kristen gör jag mitt bästa för att ”se människan” och som kristdemokrat är jag ju personalist och betraktar personen som en oreducerbar realitet i sig, inte som representant för kollektiv av något slag. Det är inte lätt, men väl värt ett försök.
Dock, jag är medveten om allt verkligen inte är rosenrött och glimmande idag, men det beror främst på politikens misslyckande. Själv försöker jag jobba på för de värden som jag tror att alla människor tjänar på ur ett evighetsperspektiv, om man säger så.
februari 12, 2008 kl. 10:04 är
Vad du tänker på mig är ditt problem. När du däremot blundar för att araber och perser inte blundar för det etniska och terroriserar svenska ungdomar, är det däremot inte längre ditt problem, utan allas. Man kan inte teoretisera och babbla bort andras smärta.
Jag finner det ytterligt anmärkningsvärd med en svensk kristdemokrat som öppet uttalar sitt förakt för något väsentligt i Guds skapelse. Eller kanske inte. Vad KD går för har partiet visat upprepade gånger. Aborten kan göras universell men raser finns inte… Liberalismen är dogm men naturrätt, kristenhet och Sverige oväsentliga…
Läs följande finska artikel om den situation som unga svenskar lever i varje dag. Varje dag. En situation som du just nu slipper. Dock inte dina barn, när den dagen kommer. Vi får höra hur du låter då.
http://svenska.yle.fi/nyheter/kolumnartikel.php?typ=korrespondent&id=120683
februari 12, 2008 kl. 10:30 är
Hej, och tack för lästipset. Jag vill så klart inte teoretisera och babbla bort andras smärta. Men smärta finns som bekant på många håll, inte bara hos dem som nämns i artikeln. Maffia är inte kul, och ska naturligtvis bekämpas med kraft liksom alla annan brottslighet. Som bekant driver vi i KD en betydligt hårdare linje i dessa frågor än det socialdemokratiska låt-gå-partiet. Dessutom tycker jag inte att vi tiger ihjäl problem i Sverige. Vi har bara olika syn på dem och vad de beror på helt enkelt. Jag som politiskt aktiv skulle aldrig drömma om att kalla all kritik mot invandringspolitiken för rasism. Däremot är det klart att det finns en hel del rasistiska motiv till en del kritik av detta slag, tyvärr. Men alla ni som anser att den största delen av landets problem ligger i frågan om invandringens vara eller icke-vara måste förstår att vi är många som inte ser det på ert vis. Svårare än så är det inte.
Jag läser gärna andra artiklar om skickar några.
februari 12, 2008 kl. 11:32 är
Tack för ditt svar. Tyvärr räcker det inte. “Smärta finns på många håll” räcker inte på långa vägar. De facto undviker du det som är hela poängen med den artikel jag pekat på.
Du kanske inte tror på raser. Men det gör de killar som trycker ned svenska ungdomar. Jag ser det omkring mig. Jag läser om det. Jag hör det berättas av förödmjukade svenska unga.
Folkflertalet vill ha kraftigt minskad invandring. Likväl finns inget riksdagsparti som företräder den åsikten. Finner du inte den saken anmärkningsvärd?
Förutsatt att inget ändras, kommer Malmö om 15 år att vara en muslimsk stad. Ser du fram mot den saken? Vad händer sedan? Vart skall f.ö. de kristna irakiska flytkingarna ta vägen när Sverige inte längre kan skydda dem mot islamismen?
Jag menar fortfarande att du på verkliga problem erbjuder fr.a. semantiska lösningar.
februari 12, 2008 kl. 11:50 är
Ingen orsak, klart man ska diskutera. Jag tror dock inte att folkflertalet vill ha kraftigt minskad invandring, däremot så tror jag att de vill ha en fungerande invandring, och det är i fråga om integration, något vi som bekant misslyckats med idag. Men det är politikernas fel, inte invandrarnas. Vi behöver en fungerande politik på detta område, för det har vi inte idag tyvärr.
Efter nästa val tror jag dock att det kommer att finnas ett riksdagsparti som företräder dina åsikter i riksdagen och då får vi se hur de kommer att agera. Politik är svårare än man tror. Det är lätt att säga vad man borde göra när man inte har ansvar, och nu tänker jag främst på SD.
Malmö om 15 år kommer att vara en stad med många muslimskättade personer. Några kommer att vara helt sekulariserade svenskar, och andra kommer att hålla hårdare i sin muslimska identitet. Det händer något med människor över generationer i just migrationssammanhang, man förblir inte den man var över generationer. Om 100 år kommer Sverige fortfarande att vara Sverige, och det är jag glad för, för det finns mycket gott här.
Nu har jag typ tömt ut vad jag har att säga om denna fråga för denna gång, men återkom för all del när du har tid och lust. Diskussion är enda vägen och bloggar är bra för demokratin.
februari 12, 2008 kl. 1:19 pm
Du må tro vad du vill. Varje gång man tillåter undersökningar i invandringsfrågan är svaren entydiga (nu senast om anhöringnvandringen — svar: 90% FÖR minskad invandring). Det kan f.ö. envar konstatera som har den minsta kontakt med svenskar utan akademisk examen och sommarhus i skärgården.
Åter igen flyr du från enkla fakta. Politik må vara svårt, men svart blir inte vitt av misstag. Luciabeslutet fattades i Sverige. Inte i någon fjärran idévärld. I Finland har man inga invandringsproblem. Också Finland finns i sinnevärlden. Vad gäller SD:s politk räcker den mest översiktliga läsning för att känna igen svensk mittenpolitik anno 1955. Bevisligen är du inte heller historiker.
Och så erbjuder du än en gång semantiska lösningar. Integration? Med 500 000 invandrare från helt främmande kulturer på ett fåtal år? Och det bara fortsätter. Tror du på det själv? Det kan jag inte tro. Ett kan jag däremot lista ut med lilltån: du bor inte i närheten av Rosengård. Frågan är om du alls bor på samma planet som jag.
Det jag skrev om Malmö är Malmö stads egen prognos. Men vad spelar verkligheten för roll? Du syns ju äga en egen spåkula, eftersom du motsäger mig. Och Malmö stad.
Sekulariserade mulsimer, säger du. Hum… Inget hr vi lärt, hör jag… Jag minns än vad man sa om islamismens snara död till följd av sekulariseringen. Det var på 80-talet. Det gick inte riktigt som man trodde…
More of the same. Sådant ser tyvärr ditt recept ut.
Ett slutord: offentlig statistik ger dig fel: utan radikala åtgärder kommer Sverige inte att vara Sverige om 100 år. Ord hjälper inte mot verkligheten.
februari 12, 2008 kl. 1:31 pm
Jag bor på samma planet som du, men ser inte samma saker. Så är det. Jag tycker inte att människor som bor i närheten av Rosengård har extra rätt bara för att de bor där de bor. Jag kan bara tala för mig själv, och jag känner inte igen mig i eländesbeskrivningar. Det betyder inte att det är bra som det är.
I övrigt lär vi väl bli varse vad det lider, vart åt det barkar, för vi lär nog inte övertyga varandra i just denna fråga ser det ut som
Skriv ett svar