februari 13, 2008...1:11 pm

Andreas Malm Hamaskramaren

Jump to Comments

image549891x.jpg

Inom den politiska vänstern förs det alltid diskussioner om vem man ska stödja, eftersom någon alltid är förtryckt och måste befrias. Dessa “debatter” handlar ofta om “vänsterns selektiva värdenihilim”. Hos Hayekinstitutet läser vi att denna selektiva värdenihilism innebär att “att ingen handling är mer förkastlig än någon annan, utom när handlingen utförs av fria och demokratiska länders regeringar”. Det är i denna världsbild vi finner anledningen till mainstreamvänsterns märkligt selektiva “solidaritet” genom åren. Andreas Malm har som bekant varit en flitig mellanösterndebattör och hans första trevande alster handlade om situation på västbanken och Gaza. Malm har ofta hamnat i debatter med andra inom vänstern om vem man ska ”stödja” i ”kampen” för det palestinska folket eller, som det egentligen handlar om - kampen mot staten Israel. Nåväl, Malm hamnade på en ståndpunkt som upprörde många även inom vänstern. I tidningen Arbetaren i juni 2006 skrev Malm följande som inlägg i en pågående diskussion i ämnet:

Så hur bör man ställa sig till kriget? En höger värd namnet ställer sig på maktens sida. Och en vänster värd namnet – vad gör den? Inte kan väl den stödja ett Hamas som är islamiskt, eller ett Hizbollah som bärs upp av den Islamiska Republiken av Iran? Endast den vänster som vänder ryggen till de konkreta insatserna låter sig vägledas av sådana argument. Frihet på marken är, i varje givet läge, vänsterns sak; att inte kunna ta ställning för frihetskamp med islamiska förtecken är sekulär puritanism, förankrad i islamofobi, diskvalificerad från varje relevans i massornas ögon i Rafah, i Shatila, i Dahiya…

Nu är det så att bara för att Hizbollah i stora delar av Arabvärlden ses som en legitim ”motståndsrörelse” i kampen mot Israel, så blir de inte en legitim politisk kraft värd att stödja för det. Och Hamas har av USA och EU stämplats som en terrororganisation efter de självmordsattacker och bombningar som rörelsens militära gren tagit ansvar för. Attentaten har dessutom fördömts av FN:s kommission för mänskliga rättigheter samt av Human Rights Watch och Amnesty. Human Rights Watch och Amnesty kan väl knappast anklagas för ”islamofobi”. Det handlar helt enkelt om att fördöma de terrorattentat främst i form av självmordsattacker mot civila som Hams har utfört sedan 1994.

Och vad är det för ”frihetskamp” som Malm pratar om. Hamas långsiktiga mål är som bekant att ersätta staten Israel med en islamisk stat omfattande nuvarande Israel, Västbanken och Gaza. Hamas erkänner inte heller staten Israel. Det är inte att ”ställa sig på maktens sida” och hävda att Israel som stat har lika stor rätt att existera och försvara sig som andra stater. Om detta ställningstagande gör mig ”diskvalificerad från varje relevans i massornas ögon i Rafah, i Shatila, i Dahiya…” så tackar jag och tar emot!

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1353&a=741816

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2502&a=742314

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2502&a=742320

 

2 kommentarer

Skriv ett svar