februari 18, 2008...12:29 pm
Queerteori är politisk propaganda och inget annat – om akademiska trender och jakten på offerroller
Maciej Zaremba menar att queerteorierna kom till som ett svar på sekler av förtryck, men där har han fel. Queerteorier ”kom till” när radikala element inom den akademiska vänstern tvingades förkasta stora delar av det marxistiska arvet efter murens fall 1989. Jakten på fiender på hemmaplan ledde till att en hel flora av nya offerbilder växte fram. Det handlade om djurrätt, ”etnicitiet” och andra former kulturalism, radikalfeminism, och sist men inte minst queer. Idén bakom samtliga dessa fenomen har ursprungligen sin upprinnelse i det ödesdigra året 1968, då allt och alla skulle ”befrias”. Först när diverse klasskampsteorier förpassades till historien, kunde den form av identitetspolitisk queer handlar om explodera och dominera stora delar av humaniora och de mjuka samhälls- och beteendevetenskaperna under 1990-talets sista hälft. De av oss som just antagits till forskarutbildningar i vissa nyckelämnen kunde i realtid beskåda hur till exempel queer gick från ett randfenomen till att dominera hela forskargrupper, och det var sannerligen ingen vacker syn.
I kombination med så kallad ”post-kolonial” teori likriktades med tiden frågorna inom vissa ämnen, men det tog ett tag innan detta läckte ut på kultursidor och andra debattfora. Idag har queer- och postkolonial teori steland till dogmer, vilket illustreras i dagens DN kultur. Man kan idag inleda sin läsning med del 3 av Andreas Malms misstänkliggörande av alla kritik av politisk Islam. Vi som ibland har kritik mot politisk Islam kan därmed tryggt kategoriseras som ”Islamofober”. Det låter som ett skämt, men det är det dessvärre inte. För att det inte ska råda några missförstånd kring min egen position i fråga om Islam vill jag härmed göra klart att jag är en vän av Islam, liksom av Israel dock. Jag vägrar helt enkelt ställa upp på de fiendebilder som Malm och andra gör karriär på att måla upp i sina artiklar.
Den postkoloniala teoribildningen lever dock främst i seminarierum, på kultursidor och i små kulturtidsskrifter och där kan den inte göra så mycket skada som tur är. Det är dessutom en relativt heterogen teoribildning och betydligt svårare att omsätta i förenklade slagord. ”Islamofobi” är kanske dess enda fungerande one-liner, men räkna med att det kommer mer!
Med queer är det annorlunda. Queerteorin är mycket, mycket enkel. Den rör sig med en kombination av vanlig kulturrelativism och den traditionella vänsterradikala idén om att allt är politiskt, speciellt det personliga. ”Sex är politik” skriker lobbyorganisationen RFSU ut, och sammanfattar där i en hel världsbild. Beväpnad med dessa insikter har queerteoretiker genererat en närmast oändlig mängd symposion, konferenser, böcker, avhandlingar, artiklar och specialiserade tidskrifter. Får man bara ett tillräckligt maffigt forskningsanslag kan man raskt bygga ett litet imperium i form av en ”forskargrupp”. Detta imperium kan sedan spridas via individer som kan ta upp plats på andra lärosäten efter avlagd avhandling. Det är kort sagt en hel helt självgenererande och självrefererande teori och praktik vi har att göra med.
Nu har den tydligen dessutom läckt hela vägen från seminarierummen över RFSL och ner till mindre begåvade studenter vid Lärarhögskolan i Stockholm. Detta är föremålet för Maciej Zarembas senaste artikel i dagens DN kultur. Som vanligt bjuder Zaremba på rafflande läsning.
En person som Zaremba kallar ”Nilsson” anklagar sin lärare för att vara “bärare av patriarkala göranden”. Och hur märks detta? “Svårt att beskriva”, menar “Nilsson”:
Men det är något som Nilsson känt på sig en längre tid. Och i januari 2005 anmälde han (och två andra studenter) Eklund. Anonymt. De lät föreningen Gaystudenterna underteckna anklagelseakten. Nej, Nilsson kände sig inte kränkt av vad Eklund sagt. För honom var det “en könspolitisk fråga”. Man kan inte ha lärare som fnyser åt queerteori, säger Nilsson. Det är queerteorin som gäller.
Om det inte var för det allvarliga i att denna ”Nilsson” faktiskt fått stöd och dessutom fått ett skadestånd på 30.000 kronor så skulle man kanske kunna skratta åt dessa halvfigurer, men det går inte som läget är idag. Om någon tvivlar på allvaret så kan vederbörande ta och lyssna till Lärarhögskolans jämställdhetsexpert:
“Definitionen av kränkning”, säger hon, “är att den som känner sig kränkt definierar om han är kränkt eller inte. Då kan inte ord stå mot ord.”
”Då kan inte ord stå mot ord.” Tydligare än så kan inte den rättsosäkerhet som idag råder inte uttryckas! Eller som Roger Kimball uttrycker det - “yesterday’s radical is today’s tenured professor or academic dean.”
4 kommentarer
februari 21, 2008 kl. 5:53 pm
Det är inte bara så att det har spridit sig till lärarhögskolan. Det är värre. Enligt riktlinjerna skall all undervisning i lärarutbildningen genomsyras av genusperspektiv…
februari 22, 2008 kl. 2:51 pm
Ja, jag jobber inom den högre utbildningen så jag exponeras för detta dagligen
Tack till er/dig för en bra och läsvärd blogg för övrigt
mars 28, 2008 kl. 10:22 pm
Hej Peter. Det känns lite trist att läsa dina angrepp på dels Andreas Malm och dels den post-kolonial tankeströmningen. Din argumentation är inte riktigt … schysst. Du vet mycket väl att poängen med Andereas Malms kritik av “islamofobin” inte är att delegitimera all kritik av politisk islam. Det är uppenbart för vem som helst som har kollat in det hans skriftsällarskap kring modern politisk islam. Han sympatiserar med somliga tänkare och tar avstånd från andra i just denna politiska strömning. Även om påhoppet på Johan Norberg inte var helt rimligt, har han onekligen en poäng i att det finns ett problem med just “islamofobi” (ja, jag använder den termen i brist på bättre … precis som termen “anti-semitism” är den vag och oprecis, men den är en någorlunda god approximation av det åsiktskonglomerat den syftar på) bland många skribenter och bloggare som kallar sig höger.
Och den där svepande kritiken av psotkolonialismen, vad är innebörden i den? Låt vara att det finns en del seg post-strukturalism i den amerikanska varianten av denna riktning, men grundtanken i tankefåran är mer aktuell än någonsin. Västeuropas uppgörelse med sin koloniala skuld är ännu i sin linda. Inte minst gäller det för den Västeuropeiska högern. Informationskampanjer om kommunismens brott är högst legitima. Men när kommer informationskampanjerna om kolonialismens och anti-kommunismens brott?
mars 29, 2008 kl. 9:11 är
Hej själv!
Jag vet inte ”mycket väl” att Andereas Malms kritik av “islamofobin” inte är att delegitimera all kritik av politisk islam. Poängen är för övrigt att hans påhopp på Johan Norberg är helt orimligt. Men självklart finns det problem med “islamofobi”, dock inte endast bland ”skribenter och bloggare som kallar sig höger”. Problemet är större än så. Och som du vet anser jag att denna ständiga jakt på offeridentiteter och dylikt är ett problem för just precis det anti-rasistiska arbetet i Europa idag. Med rasism har vi onekligen stora problem i Europa idag, som bekant.
”Och den där svepande kritiken av psotkolonialismen, vad är innebörden i den?”
Att hela skiten är ett självspelande piano utan substans och innehåll som endast och uteslutande är ett resultat av de sega akademiska karriärstrukturer som belönar jakten på offeridentiteter. Gå till Akademibokhandeln och titta igenom titlarna på den litteratur som används av er som undervisar på grundnivå. Det är som att titta in i en spegelsal – ”Blatte betyder kompis” och ”I en annan klass” toppar bästsäljarlistan. Jag tar mig nu friheten att rekommendera ett författarskap som i mitt tycke är mitt i prick, nämligen Paul Gottfrieds två böcker “After Liberalism: Mass Democracy in the Managerial State” från 2001, och “Multiculturalism and the Politics of Guilt: Toward a Secular Theocracy” från 2004. Jag har båda så du kan låna dem av mig.
Dessutom finns det inte någon generell ”koloniala skuld”, inte på samma vis som det finns en kollektiv skuld för hela vänstern för det enorma förtryck som skett i socialismens namn. Denna kollektiva skuld har ni inte ens börjat ta i, och det äcklar mig. Och som vanligt är det tydligen svårt att diskutera kommunismens brott utan att relativisera dessa med att diskutera godtyckligt valda favoriter som ”kolonialismens och anti-kommunismens brott”. Om någon från er sida skulle vilja säga något empiriskt relevant i dessa frågor så måste det som jag ser det handla om hur ursprungsbefolkningar systematiskt undanträngts och utrotats genom tiderna. Det handlar om en slags ”ren” rasism, gärna baserad på kulturell evolutionism. Här kan man kanske spåra tydliga objekt och subjekt i processen, och hitta människor som talat om att”vildar” måste förgås i utvecklingens namn. Det påminner om hur bolsjevikerna, som såg det som en livsnödvändighet för den unga sovjetstaten att utrota kulakerna.
Och därmed anser jag att vi kan diskutera vidare när vi syns nästa gång, vilket vi ju gör titt som tätt, din gamla vänsterextremist
Skriv kommentar