Så konstaterar det n:te opinionsundersökningsföretaget att KD ligger under fyraprocentsspärren, och Expressens Anders Jonsson vet varför minsann:
I regeringen är kristdemokraterna ofta kärringen mot strömmen. Partiets kulturkonservativa syn ger allianskamraterna gråa hår. Betoningen av kärnfamiljen sätter käppar i hjulet när de andra partierna vill öka jämställdhet och individens frihet. Kristdemokraternas motstånd mot könsneutrala äktenskap är den yttersta symbolen.
Jonsson skriver att ”Betoningen av kärnfamiljen sätter käppar i hjulet när de andra partierna vill öka jämställdhet och individens frihet.” Detta är helt fel. Moderaterna vill med hjälp av c och fp att förstärka kontrollen av familjer genom än mer styrning i till exempel försäkringsersättning för vård av sjukt barn. Detta ”ökar” inte ”individens frihet”, utan bara samhällets styrning av familjerna och därmed över individerna. Så är det även i fallet med ”jämställdhet”, där Moderaterna ser ett problem med att män med barn under sju i hög grad jobbar heltid. Därför vill de skapa incitament för män att gå ner i arbetstid genom att till exempel dela på barnbidraget och kanske till och med införa ytterligare så kallade ”pappamånader” i föräldraförsäkringen. Dessa förslag leder inte till mer ”frihet”, utan till mer makt för politiker. Vi som värnar familjens frihet och vänder oss emot ingenjörsmässiga centrallösningar för att lägga livet till rätta är de som verkligen värnar friheten – frihet från klåfingriga politikers styrningsiver. Det är just ”Betoningen av kärnfamiljen” som leder till våra frihetliga åsikter i dessa frågor. Hur vissa borgerliga kan se ökad statlig styrning som ”frihet” säger mer om hur djupt ner i den svenska folksjälen som illusionen om den sociala ingenjörskonsten letat sig! När olika värden ska vägas mot varandra, som i fallet med ”jämställdhet” vis-a-vis frihet, ska ingen tvivla på att KD är ett frihetsparti.
Alf Svensson burkade säga att det på varje svensks axel sitter en liten socialdemokrat och viskar i örat. Denne ”inre sosse” har tydligen slutat viska och börjat vråla och skrika och blivit en del av det centrala nervsystemet även hos borgerligt sinnade människor i detta land. Därför kan man idag få höra Moderata partisekreterare prata om ”problemen” med ”jämställdhet” och se borgerliga finansministrar ståta med att de är ”feminister”. De övriga borgerliga partierna har lämnat stora delar av sitt idéarv för att tränga ihop sig i mitten tillsamman med sossarna och de gröna. Därför uppfattas KD idag ofta är ”kärringen mot strömmen”. Det beror på den ideologisk kollapsen till höger om mitten och inte på att man som kristdemokrat trivs med att vara i opposition mot allt och alla. Jag skulle i alla fall tycka att det vore mycket trevligare att vara aktiv i ett parti som inte uppfattas som paria av många.
Och kristdemokraternas motstånd mot könsneutrala äktenskap må vara den ”yttersta symbolen” för de övriga borgerliga partierna, men det är ur klassisk kristdemokratisk synvinkel inte alls någon ”symbol”, utan en grundläggande ideologisk fråga om hur vi vill att samhället ska se ut. I KD:s principprogram gör man helt klart att partiets samhällsfilosofi vilar på de naturliga gemenskaper som människosläktet genom årtusendena utformat. Av dessa är familjen den absolut avgörande för samhällets vidareutveckling, och därmed den viktigaste - starka familjer ger starka och robusta samhällen! Robusta samhällen betyder mindre makt till staten och mer till familjer och individer. Det tycks dock vara mycket svårt att förstå för vissa, även till höger om mitten.
2 kommentarer
mars 13, 2008 kl. 5:10 är
Ekonomiska fragor ar inte langre ar intressanta for de borgerliga. Alla partierna, tyvarr aven kd, har accepterat den socialistiska valfardsstaten som ett politiskt axiom. Darmed aterstar inte sarskilt manga fragor att vara oeniga med vanstern i. Familjepolitiken skulle latt kunna bli ett ideologiskt hett omrade. Men problemet ar att nar folk ar beroende av den offentliga makten vill ocksa folk att beroendet ska “spridas lika”. Det betyder exempelvis att man vill att alla “familjemodeller” ska fa samma ekonomiska rattigheter. Detta ar inte alltid det uttryckliga argumentet - man sveper in det i argument om “rattvisa” osv - men debatten kokar oundvikligen ner till det har i slutandan. Eftersom moderaterna alltsa har accepterat valfardsstaten maste de, per politisk logik, ocksa acceptera att likstalla alla “familjestrukturer” ekonomiskt. Det innebar “konsneutrala aktenskap”.
Om man i stallet avskaffar valfardsstaten minskar incitamentet hos klafingriga politiker att detaljreglera folks liv, inklusive vem eller vilka de gifter sig med.
Sjalv betraktar jag aktenskapsfragan som en privatsak, mellan mig, vem eller vilka jag vill gifta mig med, och Gud. Det ar en kontraktsfraga som inte beror den offentliga makten. Men det galler ocksa att veta vad som ar viktigt och vad som inte ar viktigt i det har sammanhanget. Jag bor hellre i Utah, med stark traditionell familjelagstiftning och -politik, samt laga skatter, an jag bor i Sverige eller Danmark med en avreglerad aktenskapsmarknad men sonderbeskattad och -reglerad ekonomi.
mars 13, 2008 kl. 8:58 är
Jag misstänkte att du bodde i USA med tanke på dina initierade kommentare om amerikansk inriksepolitik! Och även jag skulle hellre på i Utah med stark “traditionell familjelagstiftning och -politik, samt laga skatter” an i “Sverige eller Danmark med en avreglerad aktenskapsmarknad men sonderbeskattad och -reglerad ekonomi”, men jag arbetar på att få till stånd en liknande utveckling i Sverige, men det går väl sådär
Skriv ett svar