Kristen och vänster? Knepigt, i alla fall det handlar om en marxistisk vänster. Dock, ofta träffar man på människor som menar sig vara både kristna och ”vänster”. Det finns hela samfund vars teologi och praktik inte går att skilja från vanliga vänsterpolitiska rörelser, som till exempel Vännernas samfund – kväkarna. Och kanske minns någon den så kallade ”befrielseteologin” som hade sin storhetstid på 1970-talet. Den är omöjlig att skilja från vanligt vänsterpolitik. Och nu brinner det under fötterna på självaste Barack Obama efter hans radikala pastors framfart i predikstolen.
”Kristen vänster” handlar ofta om att i Jesu gärning och i Guds Ord endast se ett allmänt kärleksbudskap. Ofta finns en stor dos sentimentalitet i botten, i kombination med en romantisering av ”fattiga” och deras levnadsvillkor. Att vara ”kristen” och vänster betyder att älska alla som de är. Det ”radikala” för en kristen socialist tycks främst bestå i att vara för enkönade äktenskap och om att med näbbar och klor försvara enprocentmålet i biståndet. Och naturligtvis är man för fri abort. I den kristna vänsterns ögon blir även fri abort till kärlek och omtanke, en omtanke som i vänsterns tappning handlar om en större stat - för kärlekens skull. Medkänsla för utsatta stavas gigantisk välfärdsstat och obligatorisk jämlikhet. Under ytan menar så klart den ”kristna vänstern” att liberala, konservativa och kristdemokratiska kristna bryr sig mindre om världens lidande. Detta för att vi inte delar den ”kristna vänsterns” politiska övertygelse om hur välfärdssamhället bör byggas. Men det står inget i Bibeln om nivåerna på a-kassa och sjukersättning. Det står inte att ”solidaritet” med utsatta och svaga handlar om en stor stat som samlar in över 50 % av medborgarnas inkomster för att sedan dela ut dem efter eget gottfinnande.
Och på universiteten drar trendkänsliga teologer med hjärtat till vänster sitt strå till stacken för att signalera att man står stadigt till vänster i tro och tradition. När Lunds universitet promoverade Jonas Gardell till doktor teologi förra året valde man att promovera en person som ägnat större delen av sin offentliga gärning till att driva homofrågor inom kristenheten, utifrån tydliga ideologiska perspektiv. Denna grova ideologisering av tro och liv som Gardell fört till torgs ska tydligen belönas, menar Lunds universitet.
Fredrik Lindström, som är dekan vid teologen i Lund, menade att valet av Jonas Gardell inte gäller hans ”vetenskapliga bedrifter”, utan hans insatser kring folkbildning. Det handlar inte bara om Gardells bok ”Om Gud” utan om hela hans litterära produktion och alla hans pjäser, där han tar upp mänsklig identitet, ansvar, människorätt, existentiella frågor och gudsbilder, menar Lindström. Tja, några ”vetenskapliga bedrifter” finns det väl inte att bedöma, så man får gripa efter de halmstrån som ges, där av ”folkbildning”.
Sedan när blev ett ideologiskt baserat hävdandet av rätten för samkönade par att få gifta sig i Svenska kyrkan ”folkbildning”? Jonas Gardell talar dessutom helt i egen sak, och det kan väl knappast betraktas som ”folkbildning”. Men det är alldeles säkert just kristet i den ”kristna vänsterns” ögon.
Frågan som den kristna vänstern sorgfälligt undviker att svara på är om det finns något i Bibeln som förpliktigar och som därmed går utanför våra egna tidsbundna referensramar? Om Bibeln är Guds Ord så är det mycket möjligt att detta Ord innehåller saker och ting som vi som enskilda personer inte tycker om och inte vill “ställa upp på” för att det inte passar det liv vi valt att leva här och nu. Då låter man sina egna känslor och uppfattningar styra sin läsning, och går då miste om Ordets förändrande kraft. Man står kvar med samma uppfattningar i slutet av sin läsning, som man hade i början. Det enda man har gjort är att spegla dem i Ordet. Så uppfattar jag till exempel Jonas Gardells ”kristna” vänsterteologi, och Helle Kleins regimtrogna tro. Man närmar sig inte Ordet utifrån dess egna förutsättningar utan väljer bort det som inte passar bilden av Jesus revolutionären. Och frågan är vad ”kärleken” finns i orden ” God damn America!”?
6 kommentarer
mars 25, 2008 kl. 3:55 pm
Ja, nu är jag här igen med småsinta anmärkningar från den där gruppen Nihilistiska Värderelativister som du riktar din känga (för övrigt vackert maskerad till sandal) mot i din presentation på bloggportalen.se. Idag tänkte jag börja med att anmärka en smula på din kritik av det, det erkänner jag, lustiga utnämnandet av Gardell som hedersdoktor i religionsvetenskap; man får nog nämligen förmoda att svenska folket i allmänhet innan denne homokomikers publicerande av “Om Gud” var sorgligt ovetande om religionsvetenskapens landvinningar, och genom sitt intima umgänge med en publik som endast sällan slickar sina sår med bibelcitat (eller rättare: om de äger en bibel har de med all sannorlikhet aldrig öppnat den) får man nog gissa sig till att han bidragit avsevärt med spridningen av denna, visserligen av baptist- och mormongardet säkerligen lågt skattade, vetenskap/konst. Sedan kan man ju konstatera att hedersdoktorer (ta till exempel Göran Persson) sällan eller aldrig bidragit till någon vetenskap - utnämningarna är i så gott som samtliga fall “politiska” i någon bemärkelse. I korthet: En hedersdoktorshatt betyder inte mycket, och att gnälla på den typen av utmärkelser är bara småsint och fånigt.
Den andra aspekten av detta blogginlägg som jag gärna vill ta upp till diskussion är de envetna försök att vederlägga den enda egentligt sympatiska sidan av kristendomen (ex. Luk 5:4-11 och, klassikern, Mat 19:24), nämligen de sociala aspekterna. Kanske är jag orättvis när jag tolkar dig som en (o)modern Dominikan som, i likhet med de minst sympatiska stroferna i Koranen, mest ser fram emot att i himmelriket blicka ned på oss olyckliga i Helvetets trängsta kretsar, men det är svårt att se hur ditt medeltidsklingande argumenterande för ett avskaffande av det sociala skyddsnätet till förmån för det för varje förkastelsedomspredikande brandtalsdemagogs utopiska skyll-dig-själv-samhället, vilkens likhet jag endast sett i Curval:s resonemang i det kända verket, skulle kunna tolkas på något annat sätt. I korthet: Så länge du rundklipper ditt skägg tycker jag inte att du ska dra “de sociala” i smutsen som grupp, utan snarare fokusera på de sakfrågor i vilka du hyser en avvikande åsikt.
Bara för att jag kände att jag blev lite hård mot slutet så skickar jag med en rolig länk:
http://biblia.com/christianity2/3b-homosexuals.htm
mars 25, 2008 kl. 4:27 pm
Hej, och tack för länken. Min åsikt är att alla utnämningarna är i så gott som samtliga fall “politiska” i någon bemärkelse och därmed speglar de just precis rådande politiska konjunkturer. Det är därmed självklart inte någon tillfällighet att Jonas Gardell får sin leksakshatt just nu. Det ligger, som man säger “i luften”. Här hyser alltså du och jag och säker även herr Gardell avvikande åsikter och det är de som är sakfrågan. Det är själva idén med en blogg kan man kanske säga.
Och jag är ingen Dominikan, även om jag haft funderingar åt det hållet. Men det var länge sedan.
april 1, 2008 kl. 11:54 är
Vem är du.. du skriver precis som jag tänker (förutom din skicklighet att få ner det på papper)
april 1, 2008 kl. 12:22 pm
Tackar, det var snällt sagt. Jag är dock “ingen”. Peter Green heter jag och är lokalavdelningsordförande för Kristdemokraterna i Liljeholmen/Hägersten i Stockholm. Tillhör väl partiets mer traditionalistiska del, som synes
april 1, 2008 kl. 2:12 pm
Kan inte du kommentera det här: http://blogg.aftonbladet.se/3/perma/781961/
Visserligen kan man inte ta Helle Klein på allvar… men ändå
april 2, 2008 kl. 7:29 är
Tack för tipset, men det finns ju liksom inget att kommentera. Helle Klein är en detta lands mest överskattade och självgoda personer! Det säger verkligen något om Sverige anno 2008 att en sådan halvfigur kan få det utrymme hon får i offentligheten. Usch!
Skriv ett svar