Intressegruppsparti eller tydlighet och ideologi? – Om den svenska kristdemokratins vägval

Jump to Comments

SVT:s Agenda ägnade större delen av söndagens program till att diskutera ”krisen” i KD. Det svänger nämligen om KD, men mer som i jenka än bugg. Partiet går ena dagen med på partimässigt dålig uppgörelse med regeringskollegorna angående fastighetsskatten, för att nästa dag gå ut och säga att man hade fel. Om bensinskatten ändare man sig också raskt, men nu mullrar det i partiets landsortsled. Var finns linjen finns i den förda politiken? Idag signalerar partiet mycket förvirring och otydlighet.

 

Och jag tror jag vet vad detta beror på. Partiet har under många år sökt styra mellan de av oss med mer traditionalistiska åsikter, och de med mer allmänborgerliga åsikter. Denna skillnad är till stor del en medieanka, men det ligger mer än ett korn sanning i den lik förbannat. Och nu är tiden inne att ställa frågan vad en mer allmänborgerlig kristdemokrati egentligen skulle innebära. Svaret stavas intressegruppspolitik. Partiet ligger idag farligt nära en sådan politik. För några veckor sedan lyssnade jag på Mats Odells anförande på stockholmsdistriktets stämma där han glatt slog fast att nu är det ”de äldres” tur. ”Barnfamiljerna” har nämligen fått sitt, och likaså villaägarna. Nu har turen kommit till ”de äldre”. Vilken världsbild är det som ligger till grund för ett sådant tänkande?

 

Det är bilden av ett samhälle där olika intressen pockar på statsbudgeten och politikerna uppgift är att bestämma i vilken turordning en given samhällsgrupp ska få ut ”sin” del av kakan. Kanske studenterna står på tur efter äldre, vad vet jag. Göran Hägglund låg farligt nära samma tankar i programmet. På Claes Elfsbergs fråga om partiets framtida existensberättigande om man släpper än mer på partiets hjärtefrågor svarade Hägglund att ”vi är ett parti med ett unikt barnperspektiv”. Visst, men det känns mycket tunt att bygga ett parti på att vi det borgerliga parti som är bäst på att tillvara ta ett specifikt samhällssegments intressen. Dessa ställningstaganden måste alltid kopplas till en tydlig ideologisk linje. I annat fall ser det ut som att vi hoppar från tuva till tuva.

 

Jag menar att den förvirring som idag kännetecknar partiets utspel i offentligheten blottlägger en inre ideologisk förvirring. Denna ideologiska förvirring är ett resultat av vi inte vågar följa de kristdemokratiska ideologiska värdena fullt ut och profilera oss som det självklara värdekonservativa alternativet i svensk politik. Med en tydlig värdegrund i klassisk kristdemokratisk ideologi blir partiets ställningstagande i enskilda politiska frågor begripliga. Vi värnar till exempel om samhällets naturliga gemenskaper, som familjen, för att vi ser dessa som samhällets viktigaste och mest grundläggande byggstenar. Det gör vi för att vår ideologi betonar subsidiaritetsprincipen som innebär att samhällsgemenskapen ska bygga underifrån och uppåt. Raka motsatsen till socialdemokratins Sverige med andra ord.

 

Jag kan så klart nämna fler exempel på hur klassisk kristdemokratisk ideologi skulle ge stadga och tydlighet i den dagspolitiska ryckigheten, men det är inte poängen här. Vi måste våga vara just kristdemokrater, och inte de bästa papegojorna i det borgerliga blocket. Vi måste våga vara ideologiskt tydliga och sticka ut, och inte vara partiet som endast värnar ”våra” grupper i regering och riksdag. KD har idag en övertro på möjligheten att locka nya väljargrupper genom att profilera sig som ett ”allmänborgerligt” parti, samtidigt som man inte har tillräckligt med förtroende för svenska folkets vilja att rösta ideologiskt. Där står vi idag. Det är så klart ingen ”kris”, men läget är allvarligt!

Se programmet:

SVT2 Måndag 31 mars 2008 kl 12.05
SVT24 Tisdag 1 april 2008 kl 23.10

2 kommentarer

Filed under Kristdemokraterna, Kristdemokratisk ideologi