Redan den 31 mars kunde man avnjuta årets första aprilskämt. Det var naturligtvis sanningsvittnet Aftonbladets ledarredaktion som ville vara ute i god tid i år, och riktigt slå på stora trumman. Det vet nämligen besked – det är ”kris” i Kristdemokraterna. Partiet är splittrat. Naturligtvis är det ett skämt – 15 av partistyrelsens 17 ledamöter stödjer den nuvarande partilinjen i äktenskapsfrågan. Ingen splittring där inte. Men ståupparna på Aftonbladet vet var partiets framtid ligger ”Antingen satsar de på regeringsfrågor och blir ett stort parti. Eller så satsar de på moralkonservativa frågor och blir ett litet parti.” Exakt vad ”regeringsfrågor” är vet de inte så klart, men de vet tydligen vad ”moralkonservativa frågor” är. Det handlar endast och uteslutande om ”homoäktenskap”. Det gör det så klart inte, och någonstans tror jag att även Aftonbladets värdelösa ledarskribenter vet om det. De är helt enkelt cyniker och vill ha bort just ”moralkonservativa frågor” från den politiska debatten i landet. Marginalisering fungerar bäst om man gör en sträckgubbe av motståndarens ståndpunkter – ”moralkonservativa frågor” = homoäktenskap.
Och så den obligatoriska hänvisningen till ”opinionen” - den mytiska ”opinionen” är tydligen emot partiets linje i denna fråga. Det gör oss tydligen ”otidsenliga”. Då kan jag berätta för Aftonbladets ledarskribenter att en majoritet av ”opinionen” är emot tidningens stödparti socialdemokraterna. Kommer Aftonbladets ledarsida att ändra färg för det, icke sa nicke.
Men en riktig punchline kommer mot slutet av ledarsticket, där man försöker sig på en sammanfattning av läget:
På ena sidan de som vill ha kvar en heteronormativ och diskriminerande lagstiftning: samhället måste tydligt visa vad som är ”normalt” och ”onormalt”. På andra sidan de som kräver att alla människor, oavsett sexualitet, ska vara lika inför lagen. De respekterar människors kärlek och vägrar rangordna.
Man behöver inte vara överens om huruvida homoäktenskap är ”normalt” eller ”onormalt” för att vilja att samhället tydligt ska visa ”vad som är normalt och onormalt”. Det vill nog de flesta samhällsmedborgare. Det är inte normalt att vilja gifta sig med barn till exempel, och det vill nog till och med Aftonbladets ledarskribenter att samhället ska demonstrera i lagstiftningen.
Men roligast är ändå den extremt självgoda KG Hammar-avslutningen som handlar om hur fina de är som säger ja till en könsneutral äktenskapslagstiftning – ”De respekterar människors kärlek och vägrar rangordna.” Gör de? De kanske inte rangordnar som jag gör i denna fråga och det må vara hänt, men rangordna - det gör de så klart. Det finns många former av kärlek som inte kan sägas vara en “kärlek” värd att respektera. All “kärlek” är INTE bra kärlek! Det visar hur tom och innehållslös det allmänna kärleksbudskap är som man idag får nedkört i halsen. Det betyder inget, utan är och uteslutande retorik och inget annat. Maktpolitik med andra medel!
8 kommentarer
april 1, 2008 kl. 11:48 är
Fantastiskt väl skrivit.
Jag håller med dig i varenda stavelse.
april 1, 2008 kl. 12:23 pm
Tackar!
april 2, 2008 kl. 7:45 är
Enda invändningen ang. _streck_gubbe - men så tillhör jag också språkrådets hemliga polis.
Väl författat som vanligt…
april 2, 2008 kl. 7:47 är
Tackar, ja, jag har en maxgräns på 20 minuter för varje inlägg vilket gör att diverse fel smyger sig in. Skulle verkligen behöva en språkpolis
april 10, 2008 kl. 9:22 pm
“Det är inte normalt att vilja gifta sig med barn till exempel…”
Huruvida det är “normalt” eller inte spelar ingen roll. Det skadar barnet, därför skall det vara förbjudet. Att försöka värdera saker utifrån om de är normala eller inte är att göra det väldigt besvärligt för sig.
För övrigt undrar jag vilken kärlek som inte är bra kärlek?
april 11, 2008 kl. 6:36 är
Till exempel “kärleken” till den “vita rasen” som nazisterna talade om. Eller varför inte pedofilers “kärlek” (ja, de talar om sina känslor på det viset) till barn.
Jag antar därmed att incestuösa relationer är ok enligt dig om de inte leder till barn. Spännande!
april 11, 2008 kl. 9:56 är
Du missförstod mitt inlägg. Jag menade att ett “förhållande” mellan en vuxen och ett barn skadar barnet i “förhållandet”, inte eventuella barn som uppstår pga en eventuell sexuell relation. Därför är det heller inte rimligt att tala om “kärlek” till barn på det sätt som (vidriga) organisationer som NAMBLA.
I nazifallet är det inte “kärleken” till den vita “rasen” som är problemet, utan hatet till människor med annat utseende.
april 11, 2008 kl. 12:52 pm
Du och jag tycker nog inte att pedofili och nazism har med kärlek att göra, men de själva anser det. Ergo - all kärlek är INTE bra kärlek!
Skriv ett svar